Uppdragbarn

Childhoods projekthandläggare Britta Holmberg är en av tio personer som berättar om sina erfarenheter och tankar om utsatta barn i häftet “Se till mig som liten är” som tagits fram på initiativ av Stockholms socialborgarråd Anna König Jerlmyr. Klicka på bilden för att läsa mer.

Tidigare i veckan berättade jag att jag besökte Maskrosbarns konferens ”Frågar man inget-får man inget veta”. Idag tänkte jag passa på att berätta mer om vad konferensen handlade om och vad Maskrosbarn kom fram till i rapporten som utgjorde underlag för konferensen. Längst ned på sidan hittar ni även bilder från dagen.

Syftet med rapporten var att lyfta fram ungdomarnas egna röster, idéer och förändringsförslag och därigenom öka professionellas kunskap om barn och ungdomars egna behov och åsikter. Med rapporten vill Maskrosbarn bidra till att barns och ungdomars delaktighet i frågor som berör dem ökar. Maskrosbarn skriver: ” Vi har under åren träffat många ungdomar som inte har fått göra sina röster hörda och där deras bästa inte har kommit i främsta rummet i kontakten med myndigheter och vårdgivare”.

För att ta reda på vad ungdomar tycker och har för idéer och förändringsförslag valde Maskrosbarn att genomför intervjuer med 50 ungdomar i åldrarna 14-19 år från hela Sverige. Ungdomarna lever i familjer med missbruk och psykisk sjukdom och samtliga har varit på Maskrosbarns sommarläger. Resultatet av undersökningen visade att 94 % av de tillfrågade ungdomarna inte kände till barnkonventionen eller sina rättigheter och hela 73 % ansåg att vuxna inte lyssnar på deras behov och rättigheter.

Det visade sig att majoriteten av ungdomarna i undersökningen hade dåliga erfarenheter av bemötandet och stödet de fått från professionella vuxna. De betonade vikten av att blir bemötta med respekt, bli lyssnade på och att känna ett genuint intresse från personerna de möter. En ungdom beskrev mötet med socialsekreterare så här:

”Jag skulle vilja att de välkomnade mig bra så att jag känner att jag verkligen kan lite på dem, för det är ju väldigt viktigt. Man går ju inte dit för att man tycker att det är kul utan man går ju oftast dit för att det är någonting man behöver hjälp med, att man behöver stöd på något sätt. Så att man känner sig välkommen och att de verkligen lyssnar på mig, att de inte bara tittar ner i papperna och skriver ner en massa grejer och sedan går därifrån utan att de verkligen tar sig tid och försöker förstå, och försöker se vad mina behov är, inte bara liksom inom en ram”

Utdrag från Maskrosbarns rapport.

Förutom socialtjänsten undersöktes ungdomarnas syn på skolan och psykiatrin och missbruksvården. Under konferensen skildrades  resultaten av intervjuerna inom respektive område och genom tydliga checklistor, som referensgrupper bestående av totalt 16 ungdomar sammanställt, tydliggjordes vilka förändringar ungdomarna vill se.

Följande punkter är några av de som togs upp på checklistan för psykiatrin och missbruksvården:

- Undersök alltid om era patienter har barn, oavsett om barnet bor med föräldern eller inte.

- Ge barnet information om hur föräldern mår, vad som kommer att hända och om min förälders sjukdom.

- Berätta för mig att det inte är mitt fel och att jag inte kan göra min förälder frisk.

Sammanfattningsvis var det en inspirerande och välorganiserad dag där barn och ungas tankar stod i högsta fokus. Det var en intresserad publik på plats som lyssnade, antecknade och ställde frågor och jag hoppas att samtliga personer i publiken går tillbaka till sina respektive arbetsplatser och vardagsliv berikade med nya insikter och med en ökad förståelse för ungas behov.

Även om konferensen riktade sig till de som arbetar inom bland annat socialtjänst, psykiatri, missbruksvård, skola och fritidsverksamhet så betonade Maskrosbarn att det som sades också gäller dig som medmänniska. I sammanställningen av rapporten har de skrivit ett helt avsnitt om vad du som vuxen kan och bör göra för de barn du möter. Det är ett jätteviktigt avsnitt och därför tänker jag berätta mer om det i nästa vecka!

/Frida

Therese och Sandra lät göra samma metod för att publiken skulle bli tyst som de vanligtvis gör med Maskrosbarns ungdomar. En hand för munnen och en hand i luften!

I pauserna passade publiken på att ta del av referensgruppernas fina och informativa arbete.

Mot slutet av dagen arrangerades en ceremoni. Publiken fick då komma fram på scenen och hämta ett armband och en sammanställning av rapporten. Dessutom fick alla en kram från någon av ledarna eller ungdomarna på Maskrosbarn.

Kramkön ringlade sig lång.

För ett par veckor sedan träffade jag Jens Malmström från Killfrågor och pratade bland annat om manlighetsnormer, jämställdhet och sexuella övergrepp bland pojkar. Nu kan ni läsa mer om Killfrågor i en artikel på vår hemsida. Här hittar ni den.

Jens var även en av talarna vid Tjejzonens konferens i höstas. Han talade bland annat om hur man kan nå ut till pojkar om sexuella övergrepp. Hela föreläsningen finns uppe på UR Play och du kan se den här eller genom att klicka på bilden.

Dessutom kan ni givetvis läsa mer om Killfrågor på hemsidan Killfrågor.se.

/Frida

Inför jul valde Vattenfall att publicera Maskrosbarns önskelista på saker de behövde till sin verksamhet, på Vattenfalls intranät. När jag talade med Hedvig Engnell på Vattenfall inför insamlingen berättade hon att förhoppningen kring insamlingen var framför allt att skapa engagemang. ”Om resultatet så blir två insamlade saker av tio, har insamlingen varit framgångsrik” sa Hedvig. Framgången blev ett faktum och det var betydligt fler än två saker som samlades in. Nedan kan ni läsa en artikel om insamlingen, som Vattenfall har publicerat på sitt intanät.

/Frida

Några saker som fanns med på Maskrosbarns önskelista

Julpynt, möbler och sällskapsspel är några bland många saker som Maskrosbarn kan bocka av från den önskelista som publicerades på intranätet för några veckor sedan. Vattenfallanställda runtom i Sverige har visat stort intresse och skänkt saker som är välbehövliga för föreningen.

- Vi har fått nästan allting på listan och mer därtill, säger Josefine Westberg, en av Maskrosbarns anställda efter leveransen. Det här hjälper oss något otroligt, nu kan vi koncentrera oss på andra saker.

Maskrosbarn är ett projekt som Vattenfall stödjer som huvudsponsor till World Childhood Foundation. Maskrosbarn är en ideell förening som stödjer ungdomar med missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar. Föreningen drivs av två eldsjälar som själva har vuxit upp med missbrukande föräldrar.

- De visar ungdomar som har det svårt hemma en väg framåt, och hjälper dem att hitta kraften att själva kunna skapa sig ett bra liv, säger Hedvig Engnell, projektledare Group-wide Partnership Initiatives.

Julinsamlingen är ett exempel på aktiviteter som genomförts under hösten 2011 genom samarbetet med World Childhood Foundation. Bloggen Uppdrag Barn, volontärresan till Maskrosbarns föreningsgård i Hälsingland och Rea på el-kampanjen är några andra.

- Vi arbetar aktivt för att skapa synergier och göra så mycket som möjligt av vårt sponsorskap, säger Engnell. Vi har lagt en bra grund i samarbetet med Childhood. Nu är det dags att skruva allt ett halvt varv till och göra det lite större och bättre under 2012.

Särskild hämtning av de skänkta sakerna ordnades i Trollhättan och Ringhals, där engagemanget var extra stort. På torsdagen 22 december levererades alla saker till Maskrosbarns lokaler på Stora Essingen i Stockholm.

Vattenfall i Tyskland har haft ett likadant initiativ till förmån för den tyska organisationen HEROES, ett projekt som World Childhood Foundations stöttar.

I höstas deltog jag, Britta och Susanne på en konferens arrangerad av Tjejzonen. Konferensen gick under temat Sex och självdestruktivitet och riktade sig till ungdomsmottagningar, fältare och andra som kommer i kontakt med unga i sitt arbete. Nu finns hela konferensen på UR:s hemsida och jag vill varmt rekommendera er att titta på samtliga föredrag. För att ni inte ska missa något kommer jag att portionera ut de olika föreläsningarna här på bloggen den kommande tiden. Del 1 består av ett inledningstal av författaren Caroline Engvall, som har skrivit böckerna “14 år till salu” och “Skamfläck”. Du hittar del 1 här.

/Frida