Motiveringen lyder:
Varför mår så många kvinnor dåligt? Vissa nöjer sig med att ställa frågan. Vissa blundar för larmrapporter om ätstörningar, självskadebeteende och självmord. Andra gör något åt det. För modet, engagemanget och hjärtat att förändra och förbättra livet för unga kvinnor tilldelas Tjejzonen utmärkelsen Årets Wendela 2010.

“Vi är vanvettigt stolta över det här erkännandet. Det visar att människor ser och uppskattar det arbete vi gör och de resultat vi har nått”, säger Lotta Zetterqvist, verksamhetschef, Tjejzonen.

 ”Vi har väldigt glada att Aftonbladet har valt att uppmärksamma oss. Det peppar oss att fortsätta växa och hjälpa fler. Och förhoppningsvis kan det leda till att fler får upp ögonen för hur unga tjejers verklighet ser ut”, säger Thintin Strandman, ordförande Tjejzonen.

GRATTIS TJEJZONEN!!

Childhood har givit stöd till Tjejzonen sedan 2008, läs mer om vårt stöd på childhood.se

Förra veckan var jag och Susanne i Vitryssland för att besöka projektet “House of Understanding“, som Childhood stödjer sedan förra året. Projektet går ut på att implementera den så kallade “Barnahusmodellen” i Vitryssland, som handlar om hur man tar hand om barn som blivit sexuellt utnyttjade på ett bra sätt. Barnahusmodellen går ut på att barnet bara ska behöva berätta sin historia en enda gång, för en psykolog. Intervjun görs i ett rum med såna där fönster/speglar som man bara ser in, och inte ut, igenom. På andra sidan sitter alla som berörs av fallet; åklagare, polis mfl. Intervjun filmas och kan sedan användas som bevis och vittnesmål i rättegången. Barnet slipper alltså återuppleva traumat gång på gång och kan istället börja rehabiliteras efter denna enda intervju. (läs mer under nästa bild)

Organisationen Ponimanie (som betyder “förståelse”) har nu med stöd av Childhood kunnat öppna ett intervjurum för barn. I rummet, som är väldigt litet, finns en soffa, ett litet bord och en fåtölj. Två små kameror och två osynliga mikrofoner finns i rummet för att alla berörda parter ska kunna ta del av vad som händer i rummet från konferensrummet intill. Spegelglaset var för dyrt i det här fallet, därför har man livekameror istället. Den här mysiga nallen satt i soffan, visst är den gullig?

Här syns en av kamerorna. Hittills har det genomförts 24 intervjuer med barn i rummet. Andrey, som är projektledare, berättade att det inte är ovanligt idag att ett barn måste berätta sin historia 8 gånger för 17 olika personer. Inom det lagrum som finns i Vitryssland idag skulle man kunna få ner det till två intervjuer med två personer, vilket vore en enorm förbättring. Ponimanie arbetar mot myndigheter för att sprida kunskap och förändra attityder, och de tror att målet 2 intervjuer 2 personer kan vara uppnått inom något år. Därefter är målet att förändra lagstiftningen så att barnet bara behöver göra en enda intervju med en person.

På Ponimanies lilla kontor jobbar 7 personer, som tur är sitter inte alla samtidigt i det lilla rummet. Det var trångt bara för två personer…

Efter besöket på Ponimanie i Minsk tog jag och Susanne nattåget till Brest i södra Vitryssland tillsammans med Andrey från Ponimanie. Här står tåget inne och väntar på centralstationen i Minsk, visst ser det nästan ut som i en Harry Potterfilm?

Så här mysigt var det i vår sovkupé. Som tur var hade jag och Susanne vår egen kupé och behövde inte trängas med främlingar:)

 Vi var nervösa över att tåget skulle vara kallt men vi hade inte behövt oroa oss; i varje vagn fanns ett litet eldningsrum där de eldade med kol! Värmen spreds sedan i hela vagnen.

Andrey Makhanko är projektledare för House of Understanding och var vår guide under hela resan.

När vi kom fram till Brest efter en natt på tåget skulle vi delta i ett rundabordssamtal som ingår i projektet. Företrädare från olika lokala myndigheter som ansvarar för barnfrågor var med under mötet. Intresset från media var stort och Susanne blev intervjuad i Vitrysk lokal-tv. (Tur att Susanne är så duktig på ryska!) 

Många handväskor hängde på stolsryggarna under mötet.

Rundabordssamtalet höll på mellan 10-14:30, allt på ryska så Susanne fick tolka för mig. Att myndigheterna samlas så här är verkligen fantastiskt. Andrey på Ponimanie berättade att de vitryska myndigheterna är väldigt positivt inställda till att arbeta med frågor kring övergrepp mot barn, och det är inget problem som organisation att jobba med frågorna. Att ha de möjligheterna är som ni säkert vet inte självklart i Vitryssland.

Tatiana Mikhailovna är världens gulligaste dam, hon arbetar också på Ponimanie och var med under hela dagen och på tågresan tillbaka till Minsk.

Innan avresan mot Minsk hann vi med en liten tur i Brest. Här står jag på huvudgatan i staden, ganska gulligt eller hur?

En stor Leninstaty stod i närheten av byggnaden där rundabordssamtalet hölls.

Dagarna innefattade alltifrån att sitta på en trottoar en sen kväll med drogpåverkade gatubarn medan organisationen Mith Samlahs socialarbetare informerade om hiv/aids, till att sitta vid middagsbordet hemma hos Prinsessan Norodom Vachearha för att samtala om hennes arbete för utsatta barn. Men till största delen bestod resan av möten, möten och åter möten. De flesta mycket intressanta och givande. På bilden ser ni mig på ett av alla möten.

Under vistelsen bodde vi på ett hotell som ingår i nätverket ChildSafe och tog oss runt med hjälp av en tuk-tukförare som också ingår i detta nätverk. ChildSafe är ett av organisationen Friends Internationals projekt. Inom projektet utbildar man bla hotellpersonal och tuk-tukförare om barnprostitution samt var de ska vända sig för att rapportera misstänkta fall. Det känns skönt att bo på ett ställe där man vet att barn inte blir utnyttjade. Om du ska åka till Kambodja eller Thailand kan jag varmt rekommendera att man går in på ChildSafes hemsida och väljer ett av de ChildSafe certifierade hotellen. Tuk-tukföraren jag och Anna åkte med ser ni på bilden nedan.

Nu när vi kommit hem ska vi försöka samla alla intryck och läsa in oss lite mer innan vi bestämmer på vilket sätt, var och med vem som Childhood på bästa sätt kan bidra till att utsatta barn i Kambodja får det bättre.

/Gisela

Köpa armbanden kan man göra här

Hittade förresten en intressant blogg om Vitryssland, Belarusbloggen, som skrivs av Martin Uggla, ordförande för Östgruppen. Ett tips om du vill veta mer om läget i landet gällande demokrati, mänskliga rättigheter etc.

Ha det bra så länge!

Maja

Visst hade vi trott att beställningarna skulle öka, men inte till den milda grad! Därför är det så tråkigt att leveranserna blivit försenade, för utöver att vi fått otroligt många beställningar har vi inte fått de små bokstavspärlorna i tid. Gång på gång har pärlorna försenats och vi har tagit emot många irriterade mejl och samtal. Men de allra flesta har förståelse och ser det i första hand som att de gjort en donation till Childhood - och får armbandet som en bonus. För det är ju det som armbandet i första hand handlar om; att sprida kunskap om Childhoods arbete för barns rättigheter. De tio färgerna på plastpärlorna står för de artiklar i FNs barnkonvention som Childhood arbetar för.

I början av veckan mejlade vi alla de som beställt armband sedan december och bad om ursäkt för förseningarna och berättade varför det tar sådan tid. Vi har fått så många fina och uppmuntrande svar att man blir alldeles varm i hjärtat. Tack alla ni som hört av er!

Om du vill köpa armbanden, besök Childhood shop.

Ha en toppenhelg!

/Maja

“As soon as dawn breaks in Port-au-Prince the first children appear, staggering under the weight of five-gallon buckets of water.

The water carriers, many as young as 6-years-old, are some of the thousands of children living as virtual child slaves in the country. Given away to other families by parents too poor to feed and clothe them, they cook, clean and fetch water without any payment. Under what is known as the restavek system, the children are supposed to get food, shelter and a place at school in return. But for many, the reality is very different.

“Sometimes they beat me with lengths of electrical cable and sometimes they punch me,” says 14-year-old restavek Jenette.

“I was grinding a coconut and I wasn’t doing it very well so they took a knife and cut me with it,” she says.

“My mother is dead and my father doesn’t care for me. I would like to run away but I have nowhere to go.”

Unicef estimates that there could be as many as 300,000 restavek children in Haiti, thousands living with the constant threat of violence.

“There is physical abuse, psychological abuse and there are cases of rape, and there are children who actually die from the abuses,” says Julie Bergeron, Unicef head of child protection in Haiti.

She says that parents are often unaware of how their children are being treated.

“Someone approaching the family will often say to parents that their child will have a better life,” she says. “And often the parents do not have any feedback, they don’t know what is happening.”

Källa: Mike Thomson, BBC News

Läs hela artikeln på BBC:s hemsida
 
 

Härom dagen berättade jag om hur Childhood arbetar och varför vi inte har kapaciteten att hjälpa till i Haiti. Det är viktigt att berätta så att det inte ser ut som att vi inte bryr oss… för det gör vi verkligen. Det går inte att lämnas oberörd av alla skildringar från Haiti, och speciellt inte av barnens situation.  Alla de barn som redan innan jordbävningen hade det svårt har fått det ännu värre. Ännu fler barn har förlorat sina föräldrar eller övergivits av desperata vuxna som inte vet vad de ska ta sig till. Många är sjuka, svaga och hungriga.

Idag fick jag ett otroligt fint mejl från organisationen Half the Sky som Childhood stödjer i Kina. De arbetar runt om i Kina med att utveckla och förbättra alla barnhem i landet för att ge barnen en kärleksfull och trygg uppväxt. När provinsen Sichuan drabbades av en stor jordbävning 2008 satte Half the Sky igång med ett stort arbete för alla de barn som förlorat sina föräldrar, eller bara behövde en trygg plats där de kunde få leka och bearbeta de svåra erfarenheterna. Idag skriver grundaren Jenny Bowen i sitt mejl till alla Half the Skys vänner att hon inte vill ha några donationer den här månaden. Hon vädjar istället till läsaren att ge sin gåva till Haiti. Det är en fin och storsint gest för en organisation som kämpar varje dag för att samla in pengar för arbetet med Kinas föräldralösa. Bilden här intill togs när jag besökte Half the Skys barnhem i Nanning i södra Kina, som Childhood stödjer. Barnen lekte med piprensare och den här allvarliga pojken fick en riktigt snygg huvudbonad.

Childhood, som inte heller har möjligheten att hjälpa till i Haiti, kan bara säga samma sak som Half the Sky. Tänk på Haiti! (Men glöm såklart inte bort oss heller, kommentera det här inlägget så skänker Vattenfall genast 2 kronor till Childhood)

/Maja

All hjälp som finns att få behövs i Haiti. Därför tycker vi på Childhood att du som vill hjälpa till ska stödja någon av de organisationer som finns på plats i Haiti. Det är viktigt att man funderar över hur man vill att pengarna ska användas, och att man läser in sig lite på organisationens hemsida om hur de arbetar i Haiti. Rädda Barnen, Läkare Utan Gränser, Unicef och Röda Korset är några av de organisationer som finns på plats i Haiti just nu. Tänk på dem, eller på någon annan organisation som du litar på.

Något som är viktigt att veta är att det som behövs allra mest i det här läget är pengar. Många människor har förlorat precis allt och det kan vara lockande att skicka över kläder och andra saker man kan avvara. Men sådana transporter är dyra och svåra att genomföra och därför tycker vi att det är klokast att låta organisationerna på plats avgöra vad som behöver köpas in.

“Hej jag är en flicka som heter Emilia och är 9 år. Jag har så mycket pengar så jag vet ej vad jag ska göra med dem. Så jag tänkte ge lite pengar till de fattiga eller till sjuka barn. Kram Emilia hoppas lite pengar hjälper!!”

Är inte det det finaste brevet ni sett? Tänk om fler tänkte som Emilia… De flesta har kanske inget problem att tänka ut vad man ska göra när man får lite pengar över, men egentligen kan nog många undvara mer än de tror. Börja med att kommentera det här inlägget tycker jag! Det är helt gratis för dig, men inte för Vattenfall som skänker 2 kronor för varje kommentar.

Ha en bra måndagseftermiddag!

/Maja