Zandra Lundgren från 1000 möjligheter och Paulina Bengtsson från Novahuset höll en gemensam föreläsning under Tjejzonens konferens om sex som självdestruktivt beteende i höstas. Föreläsningen handlade om att söka hjälp och stöd och du kan se den på UR Play här.

Se de tidigare avsnitten här:

Tjejzonen konferens, del 1

Tjejzonen konferens, del 2

Tjejzonen konferens, del 3

Fotnot: Bilderna är ett montage från en sökning på www.google.com

Andra små detaljer som gör att jag känner mig trygg och glad över att vi stödjer ”Chans” är:

Socialarbetaren Veras oändliga tålamod med den unga mamman och flickan som vi gör hembesök hos. Mamman, som är uppväxt i en familj där alla fem syskon tidigt omhändertogs av de sociala myndigheterna och där familjekonflikterna trots det fortsätter frodas. Den späda mamman blev gravid när hon var 15 och vill för allt i världen inte låta sin dotter växa upp på barnhem, men det är uppenbart att både hon och dottern behöver mycket hjälp och Veras tålamod för att klara av det.

Den frimodighet med vilken en grupp unga mammor frågar ut den gynekolog som på mammornas initiativ bjudits in till ”Chans”. De har många frågor. Både om sin egen kropp och könssjukdomar men också kring oron för sina små barn. Många har exempel på hur illa behandlade de blivit av läkare när de sökt hjälp. Gynekologen upprepar vänligt ”Ni har all rätt att få be om en annan läkares åsikt om ni inte litar på den första” och ”Det är er rättighet att få era och barnens diagnoser förklarade på ett språk som ni förstår”.

Att pappor finns med på öppna förskolan och leker med både sina och andras barn. Det hör inte till vanligheterna i Ryssland.

Den självklarhet med vilken den ekonomiansvariga svarar på mina frågor om rutiner och regler och snabbt och enkelt plockar fram avtal, policies och underlag till den ekonomiska redovisningen. Sådant gör en finansiär trygg.

Allt detta är sådant jag tar med mig från resan och förstås också samtal med ungdomarna i huset där det framgår tydligt att det äntligen får hjälp att hjälpa sig själva, att de har respekt för personalen och personalen för dem. Detta gör att jag åker hem med en bra känsla. ”Chans” behövs och med stöd från Childhood har de fått möjlighet att utvecklas vidare.

/Britta

En av talarna under Tjejzonens konferens i höstas var socionomen Linda Jonsson. Linda berättar om hur internet har förändrat sättet för ungas sexuella kontakter och självdestruktiva beteenden: “Internet var hela tiden en stark bidragande faktor till att det kunde fortsätta. En webbadress bort fanns ett sätt att motarbeta ångesten.” Linda var projektledare i ett projekt som kallades Onlineprojektet. Onlineprojektet omfattar cirka 100 kontakter med barn som råkat ut för sexuella övergrepp via Internet, deras föräldrar och professionella hjälpare i Sverige. Projektet har initierats och genomförts av BUP-Elefanten i Linköping och finansierats av bland annat Childhood.

Klicka här eller på bilden för att se Lindas föreläsning.

Här kan du läsa en artikel om Onlineprojektet.

Här kan du ladda ner rapporten.

Det är förstås en helhet som består av många olika detaljer.

Första gången jag besökte halvvägshuset “Chans” i Kaliningrad var det trätrappan och den helt vanliga villaträdgården jag fäste mig vid. Det hör inte till vanligheterna hos sociala verksamheter i Ryssland. Brandmyndigheterna brukar vara snabba att kräva att mysiga, hemtrevliga trätrappor byts ut till kala järn- eller betongtrappor.

Huset är alltså en mysig, hemtrevlig tillflyktsort för ungdomar som växt upp på barnhem och inte har någon stans att ta vägen när de blir för gamla for barnhemmet. Här kan de bo tillfälligt och få hjälp att lösa problem med boende, relationer och sysselsättning. De får också för första gången själva ta hand om sina pengar, betala för hyran, köpa och laga sin mat själva. Det var den andra detaljen jag tog fasta på vid första besöket. - Att personalen var noga med att påpeka att ungdomarna själva skulle göra det som behövdes, ordna jobb, ordna studier, gå till myndigheterna och driva processen om rätten till en bostad. De får hjälp förstås, men personalen tar inte över ansvaret för ungdomarna, något som alltför ofta är fallet.

Och nu då? Nu har det gått ett tag. Sedan i höstas stödjer Childhood huset “Chans” och jag är här för att se hur det går. Det är en kort men intensiv resa med en lång dags möten med ungdomar, volontärer, personal, unga mammor med bebisar som kommer till en dagverksamhet och hembesök hos en ung familj där mamman är f.d. barnhemsbarn. På tisdag berättar jag om mina intryck från resan.

/Britta

/Frida

Några saker som fanns med på Maskrosbarns önskelista

Julpynt, möbler och sällskapsspel är några bland många saker som Maskrosbarn kan bocka av från den önskelista som publicerades på intranätet för några veckor sedan. Vattenfallanställda runtom i Sverige har visat stort intresse och skänkt saker som är välbehövliga för föreningen.

- Vi har fått nästan allting på listan och mer därtill, säger Josefine Westberg, en av Maskrosbarns anställda efter leveransen. Det här hjälper oss något otroligt, nu kan vi koncentrera oss på andra saker.

Maskrosbarn är ett projekt som Vattenfall stödjer som huvudsponsor till World Childhood Foundation. Maskrosbarn är en ideell förening som stödjer ungdomar med missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar. Föreningen drivs av två eldsjälar som själva har vuxit upp med missbrukande föräldrar.

- De visar ungdomar som har det svårt hemma en väg framåt, och hjälper dem att hitta kraften att själva kunna skapa sig ett bra liv, säger Hedvig Engnell, projektledare Group-wide Partnership Initiatives.

Julinsamlingen är ett exempel på aktiviteter som genomförts under hösten 2011 genom samarbetet med World Childhood Foundation. Bloggen Uppdrag Barn, volontärresan till Maskrosbarns föreningsgård i Hälsingland och Rea på el-kampanjen är några andra.

- Vi arbetar aktivt för att skapa synergier och göra så mycket som möjligt av vårt sponsorskap, säger Engnell. Vi har lagt en bra grund i samarbetet med Childhood. Nu är det dags att skruva allt ett halvt varv till och göra det lite större och bättre under 2012.

Särskild hämtning av de skänkta sakerna ordnades i Trollhättan och Ringhals, där engagemanget var extra stort. På torsdagen 22 december levererades alla saker till Maskrosbarns lokaler på Stora Essingen i Stockholm.

Vattenfall i Tyskland har haft ett likadant initiativ till förmån för den tyska organisationen HEROES, ett projekt som World Childhood Foundations stöttar.

I dagens avsnitt av UR Samtiden – Unga, sex och självdestruktivitet, serien från Tjejzonens heldagskonferens om sex som självdestruktivt beteende, får ni lyssna till Eva Zachrison som är socionom, leg. psykoterapeut från BUP-Grinden/ Ungdomsenheten på SÖS, Stockholm. Eva berättar bland annat hur man gör när någon börjar berätta om svåra upplevelser. Se hela avsnittet här!

/Frida

Se Tjejzonens konferens, del 1.

”Som lägerledare är du med och förändrar unga människors liv, ger dem en gemenskap och trygghet med andra ungdomar i liknande situationer och ledare som förstår dem. Du kommer vara deras största förebild och stödja dem i deras mycket svåra hemmasituationer. Ungdomar som har varit på läger med oss tidigare kallar lägergården för hem och de andra ungdomarna för syskon – vill du vara med och förändra?”

Igår träffade jag Therese Eriksson på Maskrosbarn som berättade att Maskrosbarn nu tar emot ansökningar till tjänsterna som lägerledare i sommar. Texten ovan kommer från platsannonsen som finns på Maskrosbarns hemsida. Läs mer om vad uppdraget som lägerledare innebär här!

/Frida

Fotnot: Bilden ovan föreställer Linus, Sarah och Angelica som arbetade som praktikanter på lägret i somras.

I höstas deltog jag, Britta och Susanne på en konferens arrangerad av Tjejzonen. Konferensen gick under temat Sex och självdestruktivitet och riktade sig till ungdomsmottagningar, fältare och andra som kommer i kontakt med unga i sitt arbete. Nu finns hela konferensen på UR:s hemsida och jag vill varmt rekommendera er att titta på samtliga föredrag. För att ni inte ska missa något kommer jag att portionera ut de olika föreläsningarna här på bloggen den kommande tiden. Del 1 består av ett inledningstal av författaren Caroline Engvall, som har skrivit böckerna “14 år till salu” och “Skamfläck”. Du hittar del 1 här.

/Frida