Vi på Childhood har sedan en tid tillbaka diskuterat med Vattenfall, en av våra Major Partners, om hur deras personal kan komma närmre Childhoods projekt. Samtalen resulterade i ett pilotprojekt i Litauen i slutet av 2007, där Vattenfall lånande ut två en av sina ledningskonsulter till en av Childhoods samarbetsorganisationer, Lithuanian Aids Centres dagcenter för utsatta flickor i Vilnius – Pasaka. Dagcentret hade nyligen fått en ny chef som brottades med ett antal problem.

Målen för samarbetet sattes gemensamt mellan Vattenfall, Pasaka och Childhood. Behoven som Pasaka identifierade blev grunden för dessa mål. Dessa var bland annat att stärka den just tillträdda chefen i hennes nya roll och att öka hennes kapacitet att marknadsföra projektet för att stärka den finansiella stabiliteten i verksamheten. Projektet pågick i sex månader och samtliga involverade kände sig mycket stärkta och inspirerade av samarbetet.

Snart ett år har gått sedan projektet avslutades och vi kan vi nu se det fulla resultatet av samarbetet. Att man lyckades stärka chefen har inneburit att man inom verksamheten idag arbetar efter tydliga mål som sätts gemensamt av personal, flickor och chef. Glädjande nog har man ofta överträffat målen. Den finansiella stabiliteten i verksamheten har stärkts som ett resultat av att Pasaka har lyckats attrahera fler donatorer genom att de har blivit bättre på att beskriva sin verksamhet och det de vill uppnå. Detta har lett till att personalen kan koncentrera sig fullt ut på sitt arbete med flickorna.

Ett fantastiskt resultat tycker jag!

Childhoods web-redaktör Maja berättar just att vår hemsida www.childhood.org har fler och fler besökare. Kul! Antalet besökare i november verkar bli fler än 30.000 - man undrar om det är bra, ganska bra, jättebra, rätt medelmåttigt … är det nå´n som vet??? Läs artikeln

Det händer mycket kul nästa vecka här på Childhood. På måndag ordnar vi en kurs för våra svenska samarbetspartners i något som kallas “LFA”, logistical framework approach. Det är en projektplanerings- och uppföljningsmetod som tydligen är väldigt användbar enligt projekthandläggarna här på Childhood. Gisela Ivarsson som sitter mitt emot mig på kontoret är speciellt entusiastisk, hon har arrangerat kursen och tror att den kommer hjälpa de organisationer vi stödjer här i Sverige. Jag ska också vara med, det ska bli jättespännande! Jag har ingen koll på projektmetoder, jag är ju informatör. Det kan nog vara väldigt bra att få bättre kunskap om hur ett projekt planeras och drivs igenom.

På tisdag ska jag intervjua ICA:s koncernchef Kenneth Bengtsson, kring grejer som händer lite längre fram (hemligt). Och på fredag anordnar Enter Mötesplats, som vi stödjer, en konferens om ungdomar i hemlöshet. Childhood finansierar konferensen, där Enters bok “Unga i hemlöshet, vuxna i maktlöshet” också lanseras.

Håll utkik på bloggen nästa vecka, helt enkelt!

Trevlig helg så länge!

Nyligen invigdes ett hus som byggts med stöd av Childhood på Sun Village i Kina. Där bor nu tio små barn som har föräldrar som sitter i fängelse. Jag och Childhoods projektchef Anna De Geer blev hedersgäster vid invigningen när vi var där för ett tag sedan.

Sun Village startade 1996 och driver fyra barnhem runt om i Kina. Hemmet i Xian i nordvästra Kina får stöd av Childhood sedan ett par år tillbaka.

Projektchef Anna De Geer besökte nyligen Sun Village för att på plats undersöka hur projektet utvecklats. Som ansvarig för Childhoods verksamhet i Kina reser hon och besöker projekten ungefär en gång per år. Den här gången följde jag med för att göra reportage.

Läs artikeln

Nu ligger en intervju med Childhoods generalsekreterare Gunilla von Arbin och projektchef Anna De Geer ute på www.childhood.se. I intervjun förklarar de bland annat varför barn på institution är en så viktig målgrupp för Childhood, och berättar hur situationen på barnhemmen har förändrats sedan Childhood startade för snart tio år sedan.

Så här berättar Anna De Geer om hur barn rutinmässigt omhändertogs i Ryssland:

“Att så många barn hamnat på institution just i Östeuropa har haft med det politiska styret och statens inflytande att göra. Staten visste bäst och ville inte bli ifrågasatt. Det ledde till att barn till ”olämpliga” föräldrar rutinmässigt omhändertogs av myndigheterna. Det behövde inte vara stora saker som föranledde beslutet, det räckte att en mamma var fattig eller alltför ung för att man skulle anse att staten var en bättre vårdnadshavare. Rent teoretiskt kunde föräldrarna opponera sig men i praktiken var det mycket svårt.”

Läs hela intervjun