Den här fredagen har det verkligen varit tyst här på kontoret! Mats och Susanne är och besöker projekt i Ukraina, Gunilla och Anna har rest till New York för att vara med på den amerikanska stiftelsens styrelsemöte, Åsa har sportlov och Gisela har jobbat hemma på eftermiddagen. Så jag och Ellika har hållit ställningarna på egen hand. Jag har suttit och jobbat med att redigera texten i Childhoods årsredovisning och nu läser jag rapporter från projektet vi stödjer i Polen - Good Parent - Good Start. Jag åker till Warszawa nästa vecka för att hälsa på dem och undersöka vad som har hänt sedan projektet startade för lite mer än ett år sedan. Gisela, som är projekthandläggare för Polen, har ju varit där flera gånger förra året men jag ska skriva reportage och det kommer ni kunna läsa på vår hemsida inom kort!

Så länge kan den som vill läsa vad jag skrev i april förra året: http://childhood.se/news.asp?r_id=3529

Ha en bra helg!

Nu är jag tillbaks i Stockholm efter några dagar i fjällen, det var riktigt härligt att åka skidor, och föredraget hos Volvo gick superbra. Jag hade med mig hela familjen också, en riktig fanclub:)

Vi på Childhood får ofta mejl från gymnasieelever som håller på med projektarbeten om barnhem eller om biståndsorganisationer. Idag svarade Gisela, som är projekthandläggare för Litauen, på några frågor om barnhem i Litauen och jag tycker att det är ganska intressant läsning. Hennes svar visar på att det händer en hel del i Litauen (och även andra länder i Östeuropa) när det gäller synen på hur man ska ta hand om barn vars föräldrar inte klarar att ta hand om dem. I Sverige har det ju funnits fosterfamiljer länge, men i Litauen är det en rätt så ny företeelse och det finns än så länge bara 35 fosterfamiljer i hela landet.

Läs alla svaren och frågorna här:

Hur många barnhem finns det i Litauen? Och hur ser situationen ut där?
Det finns 113 barnhem och 35 fosterfamiljer i Litauen. Det finns ca 3000 barn som bor barnhem i Litauen. Det har ofta varit ganska stora insitutioner med omkring 100 barn. Situationen för barn i Litauen har förbättrats oerhört mycket sedan landets självständighet. Det finns i princip inte längre några gatubarn , vilket var vanligt tidigare. I Litauen håller man även på att försöka stänga barnhemmen och istället övergå till fosterfamiljer som vi har i Sverige. De barnhem som trotsallt kommer att finnas kvar ska göras om till mindre enheter med max 12 barn i varje till år 2012. Målet är att syskon ska få bo tillsammans och att det ska vara under så familjelika omständigheter som möjligt. Förändringsprocessen pågår, vissa barnhem har kommit längre än andra. I Litauen arbetar men även med att föräldrar ska få ökat stöd så att barnen ska kunna bo kvar hos sin mamma och pappa.

Behöver barnhemmen hjälp från yttre organisationer?
I Litauen finns både statliga barhem och barnhem som drivs av organisationer, men alla barnhem finansieras av staten. Ofta ansöker man om extra medel för att kunna erbjuda barnen där en bättre tillvaro och aktiviteter. De flesta barnhem drivs därför både med statliga medel och med medel som de samlar in själva.

Vad har ni för kontakt med med Litauen och vad gör ni för arbete där?
Ni kan läsa mer om vad vi gör i Litauen på vår hemsida www.childhood.org

Vad är det för barn som bor på barnhemmen? Vid vilken ålder lämnar man barnhemmet?
Barnen som bor på barnhemmen är de barn som i Sverige oftast bor i fosterfamiljer, dvs barn med föräldrar som av olika anledningar inte kan ta hand om dem. I många fall beror detta på missbruk av droger eller alkohol. Barnen placeras på barnhem av socialtjänsten i Litauen. Det finns barn i alla åldrar på barnhemmen, från små barn till och med 18 år. I vissa fall kan man bo kvar på barnhemmet även efter 18 års ålder om man studerar, men ofta måste man flytta och börja försörja sig själv när man fyllt 18.

Erbjuds det skolundervisning för barnen på barnhemmen som kan jämställas med deras vanliga skolgång?
Barnen går i vanliga skolor om de klara av detta. Ofta kan man ha halkat efter eller så behöver man kanske extra stöd och hjälp om så är fallet kan dessa barn få gå i specialskolor.

Nej, nu måste jag ta och svara på ett annat mejl från gymnasieelever!

On du vill veta mer om hur Childhood hjälper barn på institution så gjorde jag en intervju med vår generalsekreterare Gunilla von Arbin och projektchef Anna De Geer i höstas. Läs den här

Idag åker jag till Sälen för att åka skidor i några dagar, det ska bli superhärligt! Ska passa på att slå ihop det med lite jobb också, på fredag morgon håller jag ett föredrag om Childhood för Volvo-kunder - det ska bli kul! Tänker mig att många inte riktigt har koll på vad Childhood jobbar med så det är alltid roligt att få berätta lite mer. Förutom att vi jobbar med barn, det fattar ju alla:) Inte så många vet lite mer dock.

Volvo anordnar en massa kul i Sälen, läs mer här

Om du befinner dig i Sälen finns det kanske fortfarande chans att anmäla sig till frukostföreläsningen på fredag, mellan kl 8-9 åker de skidor innan backarna öppnar för allmänheten, sedan blir det frukost på Lisa Elmqvist och föreläsning av mig. Trevligt, eller hur? Läs mer via länken ovan.

Volvo Personbilar Sverige har varit en av våra Major Partners sedan 2004. Sedan jag började på Childhood förra året har jag inte haft så jättemycket kontakt med Volvo, så det ska bli jättekul att få en lite närmare relation till dem.

Ha ett bra sportlov!

Förra veckan var jag på en superintressant konferens om barn som utsatts för övergrepp på internet. Childhood stödjer Onlineprojektet som anordnade konferensen, som var den första i sitt slag som tog upp just hur man ska hjälpa barn som utsatts. Projektledaren Linda Jonsson har intervjuat barn som drabbats, specialister som jobbar med barnen och hon har skapat ett nätverk med ungdomar för att ta reda på med om ungdomars förhållningssätt till ny informationsteknologi.

Klart är att de här övergreppen är speciella, och det kräver ny kunskap hos dem som ska hjälpa barn som drabbats. Det är överhuvudtaget ovanligt att ungdomar som mår dåligt för att det varit med om jobbiga saker på internet berättar om det. Att ungdomarna själva ofta haft en aktiv roll i att komma i kontakt med förövarna gör att de ofta känner skuld och skam över vad som hänt. Hemma vid datorn vågar man säga och göra saker man aldrig vågat i verkliga livet och konsekvenserna kan vara svåra att överblicka. Nästan alla barn vet vad man inte ska göra på nätet, men av olika anledningar går några över gränsen ändå.

18-åriga Anna, en smart tjej som vuxit upp i en medelklassfamilj, är en av ungdomarna Linda Jonsson intervjuat. När Anna träffade Linda hade hon sålt sex till män i 30-40 årsåldern under ett års tid. Hon gjorde det för att finansiera sin dyra livsstil och kom i kontakt med männen över internet.

“Det var lätt att övertygas om att Anna hade kontroll över situationen, hon berättade väldigt öppet om att hon sÃ¥lde sex och hur hon hittade kunder. Men när jag frÃ¥gade om själva situationen när hon skulle ha sex med männen kände hon sig obekväm” berättade Linda Jonsson pÃ¥ konferensen.

Det är svårt att få barnen, som egentligen kan må väldigt dåligt, att vilja genomgå behandling. Det tar lång tid för dem att komma över skuldkänslorna och förstå hur grooming-processen påverkat dem. Därför är Onlineprojektet så viktigt, så att psykologer och andra som kommer i kontakt med barn som drabbats, vet hur det ska göra för att hjälpa dem.

Läs mer om Onlineprojektet här

För lite mer än ett år sedan avslutades ett pilotprojekt som Childhood genomförde tillsammans med Vattenfall. Idén var att Vattenfall skulle donera kompetens till ett Childhoodprojekt, för att en organisation som behövde stöd skulle få hjälp att utvecklas. Ett fritidscenter i Litauen för utsatta tjejer, Pasaka, valdes ut. De hade fått stöd av Childhood sedan de startade, men vårt antagande gick mot sitt slut och centret hade inte hittat några andra finansiärer. Chefen på Pasaka, Svetlana Kopylova, var ny och hade ingen tidigare erfarenhet av ledarskap. Så hon kopplades ihop med Zandra Salomonsson på Vattenfall och tillsammans lade de upp en projektplan och tittade på vad som behövde göras.

Nu har det gått ett år sedan projektet avslutades, och därför skrev jag nyligen en artikel om projektet där jag intervjuade Zandra och Svetlana. Båda två uppskattade verkligen projektet, det gav dem nya perspektiv och ny kompetens. Pasaka-centret har blivit bättre på att ansöka om medel och hitta finansiärer, och de sätter upp tydliga mål som de hela tiden följer upp.

För oss på Childhood är det jätteroligt att se hur väl projektet föll ut. Inom socialt arbete jobbar man ofta inom väldigt snäva ekonomiska ramar, både personal och chefer har ofta stor kunskap när det gäller socialt arbete men måste också ta hand om ekonomi och marknadsföring, områden de inte har specialkompetens inom. Därför är det så kul att Vattenfall kunde bidra med sin kompetens till en organisation som behövde extra stöd.

Läs artikeln om projektet här