Förra veckan var jag och Susanne i Vitryssland för att besöka projektet “House of Understanding“, som Childhood stödjer sedan förra Ă„ret. Projektet gĂ„r ut pĂ„ att implementera den sĂ„ kallade “Barnahusmodellen” i Vitryssland, som handlar om hur man tar hand om barn som blivit sexuellt utnyttjade pĂ„ ett bra sĂ€tt. Barnahusmodellen gĂ„r ut pĂ„ att barnet bara ska behöva berĂ€tta sin historia en enda gĂ„ng, för en psykolog. Intervjun görs i ett rum med sĂ„na dĂ€r fönster/speglar som man bara ser in, och inte ut, igenom. PĂ„ andra sidan sitter alla som berörs av fallet; Ă„klagare, polis mfl. Intervjun filmas och kan sedan anvĂ€ndas som bevis och vittnesmĂ„l i rĂ€ttegĂ„ngen. Barnet slipper alltsĂ„ Ă„teruppleva traumat gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng och kan istĂ€llet börja rehabiliteras efter denna enda intervju. (lĂ€s mer under nĂ€sta bild)
Organisationen Ponimanie (som betyder “förstĂ„else”) har nu med stöd av Childhood kunnat öppna ett intervjurum för barn. I rummet, som Ă€r vĂ€ldigt litet, finns en soffa, ett litet bord och en fĂ„tölj. TvĂ„ smĂ„ kameror och tvĂ„ osynliga mikrofoner finns i rummet för att alla berörda parter ska kunna ta del av vad som hĂ€nder i rummet frĂ„n konferensrummet intill. Spegelglaset var för dyrt i det hĂ€r fallet, dĂ€rför har man livekameror istĂ€llet. Den hĂ€r mysiga nallen satt i soffan, visst Ă€r den gullig?
HÀr syns en av kamerorna. Hittills har det genomförts 24 intervjuer med barn i rummet. Andrey, som Àr projektledare, berÀttade att det inte Àr ovanligt idag att ett barn mÄste berÀtta sin historia 8 gÄnger för 17 olika personer. Inom det lagrum som finns i Vitryssland idag skulle man kunna fÄ ner det till tvÄ intervjuer med tvÄ personer, vilket vore en enorm förbÀttring. Ponimanie arbetar mot myndigheter för att sprida kunskap och förÀndra attityder, och de tror att mÄlet 2 intervjuer 2 personer kan vara uppnÄtt inom nÄgot Är. DÀrefter Àr mÄlet att förÀndra lagstiftningen sÄ att barnet bara behöver göra en enda intervju med en person.
PĂ„ Ponimanies lilla kontor jobbar 7 personer, som tur Ă€r sitter inte alla samtidigt i det lilla rummet. Det var trĂ„ngt bara för tvĂ„ personer…
Efter besöket pÄ Ponimanie i Minsk tog jag och Susanne nattÄget till Brest i södra Vitryssland tillsammans med Andrey frÄn Ponimanie. HÀr stÄr tÄget inne och vÀntar pÄ centralstationen i Minsk, visst ser det nÀstan ut som i en Harry Potterfilm?
SÄ hÀr mysigt var det i vÄr sovkupé. Som tur var hade jag och Susanne vÄr egen kupé och behövde inte trÀngas med frÀmlingar:)
 Vi var nervösa över att tÄget skulle vara kallt men vi hade inte behövt oroa oss; i varje vagn fanns ett litet eldningsrum dÀr de eldade med kol! VÀrmen spreds sedan i hela vagnen.
Â
Andrey Makhanko Àr projektledare för House of Understanding och var vÄr guide under hela resan.
NĂ€r vi kom fram till Brest efter en natt pĂ„ tĂ„get skulle vi delta i ett rundabordssamtal som ingĂ„r i projektet. FöretrĂ€dare frĂ„n olika lokala myndigheter som ansvarar för barnfrĂ„gor var med under mötet. Intresset frĂ„n media var stort och Susanne blev intervjuad i Vitrysk lokal-tv. (Tur att Susanne Ă€r sĂ„ duktig pĂ„ ryska!)Â
MÄnga handvÀskor hÀngde pÄ stolsryggarna under mötet.
Rundabordssamtalet höll pÄ mellan 10-14:30, allt pÄ ryska sÄ Susanne fick tolka för mig. Att myndigheterna samlas sÄ hÀr Àr verkligen fantastiskt. Andrey pÄ Ponimanie berÀttade att de vitryska myndigheterna Àr vÀldigt positivt instÀllda till att arbeta med frÄgor kring övergrepp mot barn, och det Àr inget problem som organisation att jobba med frÄgorna. Att ha de möjligheterna Àr som ni sÀkert vet inte sjÀlvklart i Vitryssland.
Tatiana Mikhailovna Àr vÀrldens gulligaste dam, hon arbetar ocksÄ pÄ Ponimanie och var med under hela dagen och pÄ tÄgresan tillbaka till Minsk.
Â
Innan avresan mot Minsk hann vi med en liten tur i Brest. HÀr stÄr jag pÄ huvudgatan i staden, ganska gulligt eller hur?
En stor Leninstaty stod i nÀrheten av byggnaden dÀr rundabordssamtalet hölls.
Under vistelsen bodde vi pÄ ett hotell som ingÄr i nÀtverket 
/Gisela
