• 16 FEBRUARI 2012 18:31
    MaskrosbarnSverige

    Maskrosbarns konferens

    Tidigare i veckan berättade jag att jag besökte Maskrosbarns konferens ”Frågar man inget-får man inget veta”. Idag tänkte jag passa på att berätta mer om vad konferensen handlade om och vad Maskrosbarn kom fram till i rapporten som utgjorde underlag för konferensen. Längst ned på sidan hittar ni även bilder från dagen.

    Syftet med rapporten var att lyfta fram ungdomarnas egna röster, idéer och förändringsförslag och därigenom öka professionellas kunskap om barn och ungdomars egna behov och åsikter. Med rapporten vill Maskrosbarn bidra till att barns och ungdomars delaktighet i frågor som berör dem ökar. Maskrosbarn skriver: ” Vi har under åren träffat många ungdomar som inte har fått göra sina röster hörda och där deras bästa inte har kommit i främsta rummet i kontakten med myndigheter och vårdgivare”.

    För att ta reda på vad ungdomar tycker och har för idéer och förändringsförslag valde Maskrosbarn att genomför intervjuer med 50 ungdomar i åldrarna 14-19 år från hela Sverige. Ungdomarna lever i familjer med missbruk och psykisk sjukdom och samtliga har varit på Maskrosbarns sommarläger. Resultatet av undersökningen visade att 94 % av de tillfrågade ungdomarna inte kände till barnkonventionen eller sina rättigheter och hela 73 % ansåg att vuxna inte lyssnar på deras behov och rättigheter.

    Det visade sig att majoriteten av ungdomarna i undersökningen hade dåliga erfarenheter av bemötandet och stödet de fått från professionella vuxna. De betonade vikten av att blir bemötta med respekt, bli lyssnade på och att känna ett genuint intresse från personerna de möter. En ungdom beskrev mötet med socialsekreterare så här:

    ”Jag skulle vilja att de välkomnade mig bra så att jag känner att jag verkligen kan lite på dem, för det är ju väldigt viktigt. Man går ju inte dit för att man tycker att det är kul utan man går ju oftast dit för att det är någonting man behöver hjälp med, att man behöver stöd på något sätt. Så att man känner sig välkommen och att de verkligen lyssnar på mig, att de inte bara tittar ner i papperna och skriver ner en massa grejer och sedan går därifrån utan att de verkligen tar sig tid och försöker förstå, och försöker se vad mina behov är, inte bara liksom inom en ram”

    Utdrag från Maskrosbarns rapport.

    Förutom socialtjänsten undersöktes ungdomarnas syn på skolan och psykiatrin och missbruksvården. Under konferensen skildrades  resultaten av intervjuerna inom respektive område och genom tydliga checklistor, som referensgrupper bestående av totalt 16 ungdomar sammanställt, tydliggjordes vilka förändringar ungdomarna vill se.

    Följande punkter är några av de som togs upp på checklistan för psykiatrin och missbruksvården:

    - Undersök alltid om era patienter har barn, oavsett om barnet bor med föräldern eller inte.

    - Ge barnet information om hur föräldern mår, vad som kommer att hända och om min förälders sjukdom.

    - Berätta för mig att det inte är mitt fel och att jag inte kan göra min förälder frisk.

    Sammanfattningsvis var det en inspirerande och välorganiserad dag där barn och ungas tankar stod i högsta fokus. Det var en intresserad publik på plats som lyssnade, antecknade och ställde frågor och jag hoppas att samtliga personer i publiken går tillbaka till sina respektive arbetsplatser och vardagsliv berikade med nya insikter och med en ökad förståelse för ungas behov.

    Även om konferensen riktade sig till de som arbetar inom bland annat socialtjänst, psykiatri, missbruksvård, skola och fritidsverksamhet så betonade Maskrosbarn att det som sades också gäller dig som medmänniska. I sammanställningen av rapporten har de skrivit ett helt avsnitt om vad du som vuxen kan och bör göra för de barn du möter. Det är ett jätteviktigt avsnitt och därför tänker jag berätta mer om det i nästa vecka!

    /Frida

    Therese och Sandra lät göra samma metod för att publiken skulle bli tyst som de vanligtvis gör med Maskrosbarns ungdomar. En hand för munnen och en hand i luften!

     

    I pauserna passade publiken på att ta del av referensgruppernas fina och informativa arbete.

     

    Mot slutet av dagen arrangerades en ceremoni. Publiken fick då komma fram på scenen och hämta ett armband och en sammanställning av rapporten. Dessutom fick alla en kram från någon av ledarna eller ungdomarna på Maskrosbarn.

     

    Kramkön ringlade sig lång.

Kommentera