• 31 JANUARI 2012 11:50

    Hur vet man att ett projekt är bra?

    Här kommer fortsättningen till lördagens blogginlägg om projektet “Chans”.

    Andra små detaljer som gör att jag känner mig trygg och glad över att vi stödjer ”Chans” är:

    Socialarbetaren Veras oändliga tålamod med den unga mamman och flickan som vi gör hembesök hos. Mamman, som är uppväxt i en familj där alla fem syskon tidigt omhändertogs av de sociala myndigheterna och där familjekonflikterna trots det fortsätter frodas. Den späda mamman blev gravid när hon var 15 och vill för allt i världen inte låta sin dotter växa upp på barnhem, men det är uppenbart att både hon och dottern behöver mycket hjälp och Veras tålamod för att klara av det.

    Den frimodighet med vilken en grupp unga mammor frågar ut den gynekolog som på mammornas initiativ bjudits in till ”Chans”. De har många frågor. Både om sin egen kropp och könssjukdomar men också kring oron för sina små barn. Många har exempel på hur illa behandlade de blivit av läkare när de sökt hjälp. Gynekologen upprepar vänligt ”Ni har all rätt att få be om en annan läkares åsikt om ni inte litar på den första” och ”Det är er rättighet att få era och barnens diagnoser förklarade på ett språk som ni förstår”.

    Att pappor finns med på öppna förskolan och leker med både sina och andras barn. Det hör inte till vanligheterna i Ryssland.

    Den självklarhet med vilken den ekonomiansvariga svarar på mina frågor om rutiner och regler och snabbt och enkelt plockar fram avtal, policies och underlag till den ekonomiska redovisningen. Sådant gör en finansiär trygg.

    Allt detta är sådant jag tar med mig från resan och förstås också samtal med ungdomarna i huset där det framgår tydligt att det äntligen får hjälp att hjälpa sig själva, att de har respekt för personalen och personalen för dem. Detta gör att jag åker hem med en bra känsla. ”Chans” behövs och med stöd från Childhood har de fått möjlighet att utvecklas vidare.

    /Britta

  • 30 JANUARI 2012 15:25

    Tjejzonens konferens, del 3

    En av talarna under Tjejzonens konferens i höstas var socionomen Linda Jonsson. Linda berättar om hur internet har förändrat sättet för ungas sexuella kontakter och självdestruktiva beteenden: “Internet var hela tiden en stark bidragande faktor till att det kunde fortsätta. En webbadress bort fanns ett sätt att motarbeta ångesten.” Linda var projektledare i ett projekt som kallades Onlineprojektet. Onlineprojektet omfattar cirka 100 kontakter med barn som råkat ut för sexuella övergrepp via Internet, deras föräldrar och professionella hjälpare i Sverige. Projektet har initierats och genomförts av BUP-Elefanten i Linköping och finansierats av bland annat Childhood.

    Klicka här eller på bilden för att se Lindas föreläsning.

    Här kan du läsa en artikel om Onlineprojektet.

    Här kan du ladda ner rapporten.

  • 28 JANUARI 2012 11:35

    Hur vet man att ett projekt är bra?

    Hur vet man att ett projekt är bra? Vad är det vi tittar på när vi gör projektbesök?

    Det är förstås en helhet som består av många olika detaljer.

    Första gången jag besökte halvvägshuset “Chans” i Kaliningrad var det trätrappan och den helt vanliga villaträdgården jag fäste mig vid. Det hör inte till vanligheterna hos sociala verksamheter i Ryssland. Brandmyndigheterna brukar vara snabba att kräva att mysiga, hemtrevliga trätrappor byts ut till kala järn- eller betongtrappor.

    Huset är alltså en mysig, hemtrevlig tillflyktsort för ungdomar som växt upp på barnhem och inte har någon stans att ta vägen när de blir för gamla for barnhemmet. Här kan de bo tillfälligt och få hjälp att lösa problem med boende, relationer och sysselsättning. De får också för första gången själva ta hand om sina pengar, betala för hyran, köpa och laga sin mat själva. Det var den andra detaljen jag tog fasta på vid första besöket. - Att personalen var noga med att påpeka att ungdomarna själva skulle göra det som behövdes, ordna jobb, ordna studier, gå till myndigheterna och driva processen om rätten till en bostad. De får hjälp förstås, men personalen tar inte över ansvaret för ungdomarna, något som alltför ofta är fallet.

    Och nu då? Nu har det gått ett tag. Sedan i höstas stödjer Childhood huset “Chans” och jag är här för att se hur det går. Det är en kort men intensiv resa med en lång dags möten med ungdomar, volontärer, personal, unga mammor med bebisar som kommer till en dagverksamhet och hembesök hos en ung familj där mamman är f.d. barnhemsbarn. På tisdag berättar jag om mina intryck från resan.

    /Britta

  • 27 JANUARI 2012 11:09

    Maskrosbarns önskelista uppfylld

    Inför jul valde Vattenfall att publicera Maskrosbarns önskelista på saker de behövde till sin verksamhet, på Vattenfalls intranät. När jag talade med Hedvig Engnell på Vattenfall inför insamlingen berättade hon att förhoppningen kring insamlingen var framför allt att skapa engagemang. ”Om resultatet så blir två insamlade saker av tio, har insamlingen varit framgångsrik” sa Hedvig. Framgången blev ett faktum och det var betydligt fler än två saker som samlades in. Nedan kan ni läsa en artikel om insamlingen, som Vattenfall har publicerat på sitt intanät.

    /Frida

    Några saker som fanns med på Maskrosbarns önskelista

    Julpynt, möbler och sällskapsspel är några bland många saker som Maskrosbarn kan bocka av från den önskelista som publicerades på intranätet för några veckor sedan. Vattenfallanställda runtom i Sverige har visat stort intresse och skänkt saker som är välbehövliga för föreningen.

    - Vi har fått nästan allting på listan och mer därtill, säger Josefine Westberg, en av Maskrosbarns anställda efter leveransen. Det här hjälper oss något otroligt, nu kan vi koncentrera oss på andra saker.

    Maskrosbarn är ett projekt som Vattenfall stödjer som huvudsponsor till World Childhood Foundation. Maskrosbarn är en ideell förening som stödjer ungdomar med missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar. Föreningen drivs av två eldsjälar som själva har vuxit upp med missbrukande föräldrar.

    - De visar ungdomar som har det svårt hemma en väg framåt, och hjälper dem att hitta kraften att själva kunna skapa sig ett bra liv, säger Hedvig Engnell, projektledare Group-wide Partnership Initiatives.

    Julinsamlingen är ett exempel på aktiviteter som genomförts under hösten 2011 genom samarbetet med World Childhood Foundation. Bloggen Uppdrag Barn, volontärresan till Maskrosbarns föreningsgård i Hälsingland och Rea på el-kampanjen är några andra.

    - Vi arbetar aktivt för att skapa synergier och göra så mycket som möjligt av vårt sponsorskap, säger Engnell. Vi har lagt en bra grund i samarbetet med Childhood. Nu är det dags att skruva allt ett halvt varv till och göra det lite större och bättre under 2012.

    Särskild hämtning av de skänkta sakerna ordnades i Trollhättan och Ringhals, där engagemanget var extra stort. På torsdagen 22 december levererades alla saker till Maskrosbarns lokaler på Stora Essingen i Stockholm.

    Vattenfall i Tyskland har haft ett likadant initiativ till förmån för den tyska organisationen HEROES, ett projekt som World Childhood Foundations stöttar.

    Läs mer om:MaskrosbarnSverige
  • 25 JANUARI 2012 16:00

    Tjejzonens konferens, del 2

    I dagens avsnitt av UR Samtiden – Unga, sex och självdestruktivitet, serien från Tjejzonens heldagskonferens om sex som självdestruktivt beteende, får ni lyssna till Eva Zachrison som är socionom, leg. psykoterapeut från BUP-Grinden/ Ungdomsenheten på SÖS, Stockholm. Eva berättar bland annat hur man gör när någon börjar berätta om svåra upplevelser. Se hela avsnittet här!

    /Frida

    Se Tjejzonens konferens, del 1.

    Läs mer om:Tjejzonen
Visa fler inlägg