• 31 OKTOBER 2011 09:47

    Längtan efter längre arbetsdagar

     

     

     

     

     

     

     

     

    I augusti brann en av våra projektpartners kontor ner. Som tur var skedde branden på natten och ingen människa skadades. Organisationen som drabbades – Partnership for EveryChild – arbetar i Ukraina och kämpar för att alla barn ska få växa upp i en familj och inte i ett barnhem.

    Då jag var på besök i september så klagade de anställda inte på att nästan all utrustning och utbildningsmaterial brunnit ner. De var mest ledsna över att de inte fick jobba lika mycket som tidigare. Deras tillfälliga lokaler tillhör nämligen Kievs socialförvaltning och är endast öppna mellan klockan 9 och 18. Nu, efter långa förhandlingar, så har man åtminstone lyckats få tillåtelse att öppna redan klockan 8 och stänga klockan 19. Att såsom Partnership for EveryChild arbetar, för att stänga barnhem och utveckla stöd till familjer, tar mycket tid och de anställda brinner verkligen för det de gör. Det är så himla inspirerande att se ett sådant engagemang.

    Här kan ni läsa mer om Partnership for EveryChild.

    Läs mer om:BarnhemUkraina
  • 28 OKTOBER 2011 13:36

    Ett höstlov att se fram emot

    Två lägerdeltagare som solar på gräsmattan under Maskrosbarns sommarläger

    När det är höstlov passar många familjer på att resa bort eller hitta på roliga saker med barnen. Höstlovet ser de flesta barn fram emot. Det innebär en paus från skolan och möjligheten att utöva spännande fritidsaktiviteter. Men alla barn har inte samma förutsättningar. Alla barn har inte föräldrar som kan ta med dem på semester, besöka badhus, gå på bio eller ordna en myskväll hemma. För barn och ungdomar som växer upp med föräldrar som missbrukar eller lider av en psykisk sjukdom innebär en längre ledighet från skolan många gånger en klump i magen av oro.

    Under höstlovsveckan anordnar Maskrosbarn ett läger för just dessa ungdomar. Tack vare Maskrosbarn får ungdomarna möjlighet att umgås med andra unga som förstår sig på deras situation. De får en paus från det ansvar de har hemma och kan fokusera på sig själva. Dessutom får de möjlighet att ha roligt tillsammans och skapa fina minnen. Tack vare organisationer som Maskrosbarn får fler barn och ungdomar ett höstlov att se fram emot.

    Nästa vecka berättar jag mer om Maskrosbarns höstläger här i bloggen.

    Här kan du läsa en artikel om Maskrosbarn.

    Fotnot: Bilden är från Maskrosbarns sommarläger.

    Läs mer om:MaskrosbarnSverige
  • 26 OKTOBER 2011 09:30

    Baby till salu

    Den 15 maj klockan tio på morgonen ringde en kambodjansk man Friends Internationals hotline för att berätta att en kambodjansk kvinna planerade att ta en liten fyra månaders baby från Kambodja till Bangkok för att sälja den till en thailändsk ”mäklare”.

    Efter att ha informerats kunde Friends personal identifiera kvinnan. Det visade sig att barnet hade övergetts av sina föräldrar och givits till kvinnan som hade tagit med barnet för att tigga på gatorna i Bangkok. Nu skulle hon sälja babyn.

    Friends anordnande omgående ett möte med arbetsteamet i Bankok där det beslutades att försöka få kvinnan arresterad som en preventiv åtgärd. Friends personal bevakade platsen där kvinnan väntade på mäklaren. Hela tiden hölls de thailändska myndigheterna underrättade om situationen.

    Klockan två på eftermiddagen samma dag arresterades kvinnan av polisen i närvaro av Friends personal. Babyn fördes till ett temporärt barnhem och kvinnan skickades till en förläggning i väntan på att deporteras till Kambodja.

    Friends tog sig an fallet med babyn och nästa steg blev att försöka återintegrera babyn till Kambodja i nära samarbete med myndigheter på båda sidor av gränsen och lokala kambodjanska organisationer. I nuläget är det osäkert om pojken kommer att kunna återförenas med sin biologiska familj.

    Detta är bara ett exempel på det arbete genomförs med stöd av Childhood i Thailand. Många familjer och barn som lever under svåra omständigheter i Kambodja, men även från de fattiga områdena på gränsen till Burma, söker sig till storstaden Bangkok i hopp om ett bättre liv. Barn överges och säljs av föräldrar i desperata situationer.

    I Thailand ger Childhood därför stöd till flera organisationer som arbetar i de fattiga gränsområdena för att minska barnens utsatthet (läs mer om Kids Ark Banpakwee, Kids Ark Mae Hugpatana, DEPDC, APCYF), främst genom olika former av stöd till familjer för att förhindra att barn till exempel överges som i fallet ovan.

    Vi håller även på expandera vårt arbete i Kambodja och för en dialog med flera organisationer som arbetar med stöd till familjer och återintegrering av barn som blivit deporterade från Thailand. Just nu sitter jag här på kontoret med högar av papper med projektansökningar framför mig. Ibland känns det långt mellan de här högarna och verkligheten – att det faktiskt handlar om riktiga människor, om verkliga liv som vi påverkar. Men så är det. Alla dessa ansökningar, alla dessa avtal, alla dessa rapporter. I slutändan handlar det om individer. Ett enda barn, en enda liten fyra månaders pojke som var till salu.

  • 24 OKTOBER 2011 14:57

    ”En av de bästa resorna i mitt liv”

    Vattenfalls medarbetare har skrivit en artikel om hur det gick till när frivilliga från Vattenfall hjälpte till att rusta upp Maskrosbarns föreningsgård. Så här skrev de:

    Ute i skogen mellan Hudiksvall och Sundsvall, tio minuters promenad från havet, ligger Maskrosbarns föreningsgård. Föreningsgården är ett andningshål för ungdomar som lever med psykiskt sjuka eller missbrukande föräldrar. Den 4- 5 oktober 2011 åkte frivilliga från olika delar av Vattenfalls verksamhet till Hälsingland för att hjälpa Maskrosbarns ledare att rusta upp gården.

    En av Vattenfalls volontärer har lätt träningsvärk efter att ha målat i timmar.

    – Det är nog en av de bästa resorna i mitt liv. Man bidrar med en slant i månaden till någon välgörenhetsorganisation men att arbeta på plats var fantastiskt. Man kände glädjen och tryggheten i gårdens väggar.

    Hon anmälde sig så fort hon såg nyheten på Vattenfalls intranät om volontärresan.

    – Det här är den bästa teambuilding som finns. Och det är ett privilegium att få höra grundarna för Maskrosbarn. De är verkligen änglar på jorden.

    – Det verkade vara en god sak att ställa upp på, det är roligt att komma iväg och få göra något annat, att man får hjälpa till, säger en annan av Vattenfalls frivilliga, som valde att hjälpa till att rusta upp gården som ursprungligen är en gammal camping.

    – Gården ligger idylliskt, nära till vatten och omgiven av tallskog. Det är ett underbart tillfälle att komma iväg och umgås med kollegor utanför Vattenfall.

    De frivilliga rördes av Maskrosbarns grundare Therese Erikssons föredrag.

    – Jag blev helt hänförd över de intressanta och gripande berättelser vi fick höra om ungdomarna, säger en frivillig.

    – Kommer det ett erbjudande om att ställa upp igen så kommer jag åka, absolut!

    Hedvig Engnell, projektledare på Group-wide Partnership och ansvarig för samarbetet med Childhood, lovar att det kommer fler möjligheter för Vattenfalls medarbetare att hjälpa till att stödja Childhood.

    Av: Vattenfall

  • 19 OKTOBER 2011 16:44

    Ord som berör

    Ibland är det enstaka små fraser som berör en mest. Något som sägs eller skrivs i förbigående men som berättar så mycket om verkligheten för de barn och ungdomar vi möter.

    Under min senaste resa till Moskva var det ett par sådana uttalanden som satt igång tankar hos mig och inte riktigt lämnar mig i fred.

    En sådan berättelse kommer från Big Brother, Big Sister vars mentorprogram Childhood stödjer. De parar ihop volontärer som storasystrar och storebröder till barn på barnhem. En volontär beskrev ”sin” lillasyster och sa: ”personalen säger att hon är så inbunden och tystlåten – men med mig bara sprudlar hon av saker hon vill berätta”.  Det är lätt att känna igen sig. Vi kan alla vara mer eller mindre öppna i olika sammanhang. Men de små orden säger också så mycket om betydelsen av personlig, mänsklig kontakt med någon som visar intresse för just mig. Något som alltför många barnhemsbarn aldrig får.

    De andra orden hör jag från en eldsjäl som skapat en organisation för att barn som växt upp på institution ska få rätt till en bättre utbildning. Framförallt jobbar de med barn som vuxit upp på s.k. ”korrektionsinstitutioner”. Det är barnhem för barn som vid fyra års ålder fått en diagnos på skalan idiot-debil-oligofren. Hos oss skulle det heta utvecklingsförsening eller förståndshandikapp. För mig är det självklart att försenad utveckling är en högst naturlig följd av understimulans för alltför många barn som spenderat sina första tre år på sjukhus och småbarnshem. Och för de barn som har oturen att inte imponera på den medicinska kommission som bedömer vilka som inte klarar av en vanlig skolgång utan placeras på korrektionsbarnhem, följer denna brist på stimulans med dem hela livet.

    Den organisation jag träffade erbjuder anpassade studier på kvällstid för ungdomar som växt upp under sådana förhållanden. Vissa behöver grundläggande kunskaper i att läsa och skriva men andra strävar efter att erhålla vanligt grundskolebetyg. En del får hjälp att plugga på för inträdesproven till universitet. Andra vill ha hjälp att förbereda sig för den kommission som bestämmer om en ungdom är kapabel nog att flytta till ett eget boende när han eller hon fyllt 18 eller om de ska vidare till de fruktade ”psykoneurologiska internaten” för vuxna som bedömts som oförmögna att ta hand om sig själva. Anna, som jag träffade, berättade om en sådan flicka som klarade proven och med lysande ögon kom tillbaka och visade sitt grundskolebetyg och andäktigt upprepade: ”Jag är inte debil, jag är inte debil!”. De orden både värmer och skrämmer. De rymmer årtals förnedring av ett barn som lärt sig att hon inte duger något till men visar också att även sådana barn kan utvecklas om de får chansen. Och jag kan inte sluta tänka på hur många barn som växer upp på stora institutioner och aldrig får möjlighet att överpröva bilden av sig själv som okunnig och trög.

     

Visa fler inlägg