Förra veckan var jag och Susanne i Vitryssland för att besöka projektet “House of Understanding“, som Childhood stödjer sedan förra Ã¥ret. Projektet gÃ¥r ut pÃ¥ att implementera den sÃ¥ kallade “Barnahusmodellen” i Vitryssland, som handlar om hur man tar hand om barn som blivit sexuellt utnyttjade pÃ¥ ett bra sätt. Barnahusmodellen gÃ¥r ut pÃ¥ att barnet bara ska behöva berätta sin historia en enda gÃ¥ng, för en psykolog. Intervjun görs i ett rum med sÃ¥na där fönster/speglar som man bara ser in, och inte ut, igenom. PÃ¥ andra sidan sitter alla som berörs av fallet; Ã¥klagare, polis mfl. Intervjun filmas och kan sedan användas som bevis och vittnesmÃ¥l i rättegÃ¥ngen. Barnet slipper alltsÃ¥ Ã¥teruppleva traumat gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng och kan istället börja rehabiliteras efter denna enda intervju. (läs mer under nästa bild)

Organisationen Ponimanie (som betyder “förstÃ¥else”) har nu med stöd av Childhood kunnat öppna ett intervjurum för barn. I rummet, som är väldigt litet, finns en soffa, ett litet bord och en fÃ¥tölj. TvÃ¥ smÃ¥ kameror och tvÃ¥ osynliga mikrofoner finns i rummet för att alla berörda parter ska kunna ta del av vad som händer i rummet frÃ¥n konferensrummet intill. Spegelglaset var för dyrt i det här fallet, därför har man livekameror istället. Den här mysiga nallen satt i soffan, visst är den gullig?

Här syns en av kamerorna. Hittills har det genomförts 24 intervjuer med barn i rummet. Andrey, som är projektledare, berättade att det inte är ovanligt idag att ett barn måste berätta sin historia 8 gånger för 17 olika personer. Inom det lagrum som finns i Vitryssland idag skulle man kunna få ner det till två intervjuer med två personer, vilket vore en enorm förbättring. Ponimanie arbetar mot myndigheter för att sprida kunskap och förändra attityder, och de tror att målet 2 intervjuer 2 personer kan vara uppnått inom något år. Därefter är målet att förändra lagstiftningen så att barnet bara behöver göra en enda intervju med en person.

PÃ¥ Ponimanies lilla kontor jobbar 7 personer, som tur är sitter inte alla samtidigt i det lilla rummet. Det var trÃ¥ngt bara för tvÃ¥ personer…

Efter besöket på Ponimanie i Minsk tog jag och Susanne nattåget till Brest i södra Vitryssland tillsammans med Andrey från Ponimanie. Här står tåget inne och väntar på centralstationen i Minsk, visst ser det nästan ut som i en Harry Potterfilm?

Så här mysigt var det i vår sovkupé. Som tur var hade jag och Susanne vår egen kupé och behövde inte trängas med främlingar:)

 Vi var nervösa över att tåget skulle vara kallt men vi hade inte behövt oroa oss; i varje vagn fanns ett litet eldningsrum där de eldade med kol! Värmen spreds sedan i hela vagnen.

 

Andrey Makhanko är projektledare för House of Understanding och var vår guide under hela resan.

När vi kom fram till Brest efter en natt på tåget skulle vi delta i ett rundabordssamtal som ingår i projektet. Företrädare från olika lokala myndigheter som ansvarar för barnfrågor var med under mötet. Intresset från media var stort och Susanne blev intervjuad i Vitrysk lokal-tv. (Tur att Susanne är så duktig på ryska!) 

Många handväskor hängde på stolsryggarna under mötet.

Rundabordssamtalet höll på mellan 10-14:30, allt på ryska så Susanne fick tolka för mig. Att myndigheterna samlas så här är verkligen fantastiskt. Andrey på Ponimanie berättade att de vitryska myndigheterna är väldigt positivt inställda till att arbeta med frågor kring övergrepp mot barn, och det är inget problem som organisation att jobba med frågorna. Att ha de möjligheterna är som ni säkert vet inte självklart i Vitryssland.

Tatiana Mikhailovna är världens gulligaste dam, hon arbetar också på Ponimanie och var med under hela dagen och på tågresan tillbaka till Minsk.

 

Innan avresan mot Minsk hann vi med en liten tur i Brest. Här står jag på huvudgatan i staden, ganska gulligt eller hur?

En stor Leninstaty stod i närheten av byggnaden där rundabordssamtalet hölls.

Maja Svenonius Redaktör
maja.svenonius@childhood.org

• Dela
• Kommentera
• Skicka till en vän
• Skriv ut