• 5 NOVEMBER 2009 12:38

    En viktig debattartikel om barn i media

    Idag skriver Barnombudsmannen Fredrik Malmberg, Margareta Blennow (ordförande Svenska barnläkarföreningen), Cecilia Modig (socionom och fd chef för Rädda Barnens centrum för barn i kris) och psykoterapeuten Börje Svensson på DN debatt om hur barn behandlas i media. Medieföretagen låter allmänintresset gå före barnets bästa, skriver de, och kritiserar de etiska regler som journalister har att hålla sig till – de säger nämligen ingenting om barn och hur barn bör behandlas i media. Det här är extra aktuellt idag när mängder av realityprogram skildrar familjer som har olika typer av problem, där barnen också medverkar.

    Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 16, får inget barn utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp. Debattörerna menar att medieföretagen bryter mot den artikeln. Det är allvarligt. De skriver:

    “Vi kräver att de etiska reglerna för medierna ger ett starkare skydd för barn. Barn finns över huvud taget inte omnämnda i de etiska reglerna för press, tv och radio. Reglerna har på det stora hela inte uppdaterats sedan 1970-talet. Inte heller i Granskningsnämnden för radio och tv finns möjlighet att granska ett program ur ett barnrättsperspektiv. För att ett ärende ska kunna behandlas krävs nämligen ett medgivande av föräldrarna. Något som ofta är osannolikt då det är just föräldrarna som samtyckt till att deras barn medverkar i programmen.”

    Att ta hänsyn till hur barn påverkas av att förekomma i media är otroligt viktigt. Man kan inte kräva att barn ska kunna bedöma effekten av en mediepublicering, och det är såklart svårt för barn att gå emot sina föräldrar om de tagit beslut om att barnet ska medverka i ett tv-program eller i en tidning.

    För oss på Childhood är det här en fråga vi ofta funderar på, speciellt jag som jobbar med att berätta om våra projekt på hemsidan, här på bloggen och i våra företagspartners kommunikationskanaler. Vi måste alltid vara hundra procent säkra på att det är okej att visa en bild på ett visst barn, till exempel. Allt för att inte utsätta ett redan utsatt barn för ytterligare trauma. Det är inte alltid så lätt att få ett godkännande när barnet är litet och ibland inte har några föräldrar. Då kan det bli personalen på barnhemmet som tar beslutet, men vi måste också själva göra en bedömning. Grundläggande är att lyssna på barnet, prata med föräldrar och personalen som arbetar i projektet vi besöker och förklara vad bilderna ska användas till.

Kommentera