Arkiv för September, 2009

I förra veckan fick jag följa med Gisela, en av våra projekthandläggare, till ett av de projekt som Childhood stödjer här i Stockholm; Stadsmissionen i Stockholms verksamhet Enter Mötesplats på söder. Enter Mötesplats omfattar två olika verksamheter; Enter och Mötesplats.

Enter är en sorts fristad för unga tjejer med problem som behöver någonstans där de utan krav få läsa böcker, delta i aktiviteter, göra läxorna eller bara vara. Och att skapa en liten oas är verkligen något som man lyckats med på Enter, allt ifrån inredningen till dofter, musik och personal gör att man som besökare känner sig oerhört välkommen och trygg. Många av tjejerna som kommer till Enter har på olika sätt fallit mellan stolarna, och förlorat förtroendet för sociala myndigheter och eventuella vårdinstanser de varit i kontakt med. En stor del av arbetet för personalen på Enter blir därför att successivt bygga upp ett förtroende mellan dem och varje enskild tjej. Detta kan t.ex. leda till att tjejen ifråga går vidare till Stadsmissionens Mötesplats, eller på andra sätt kan börja arbeta med att lösa sina problem.

På Mötesplats (där man arbetar både med tjejer och killar) arbetar man aktivt för att lösa den unga personens helhetsproblematik. Man kartlägger det sociala nätverket kring barnet och försöker hitta lämpliga personer i detta nätverk som kan finnas vid barnets sida och fungera som extra stöd. Med denna person anordnar man sedan medlingsmöten tillsammans med barnet, och diskuterar lösningar på de problemställningar som finns. Personalen på Mötesplats agerar även ofta som så kallade Barnombud, och samordnar, planerar och följer med barnet på alla de olika möten som ofta krävs få till stånd praktiska lösningar kring boende, ekonomi, hälsa, arbete och utbildning.

Besöket på Enter Mötesplats var för mig väldigt givande. Som med alla de projekt som Childhood stödjer har man fokuserat på lösningen på problemen och det positiva. Trots att man vet att tjejerna på Enter ofta har en rad olika problem, som t.ex. allvarliga familjeproblem, missbruk, hemlöshet och övergrepp, så är det ändå en känsla av trygghet och hopp som följer med när jag och Gisela sedan lämnar Enter Mötesplats och tar bussen tillbaka till kontoret genom ett regnigt Stockholm.

Här på kontoret fortlöper arbetet med kvalitetskoden. Just nu arbetar jag framför allt med att kartlägga hela projektprocessen, från beslut om relevant målgrupp till ansökningshantering och sedan uppföljning av godkända projekt. Genom att skapa en tydlig process för detta minskar man risken i verksamheten som kan uppstå om t.ex. beslutsbefogenheter är oklara, eller kontrollaktiviteter inte fungerar som de ska. Vi ska också ta itu med inköp av ett projekthanteringssystem, något som jag tror kommer underlätta projektavdelningens arbete avsevärt, och ta Childhood ett steg närmare mot ett papperslöst kontor!

Det var allt för mig, se till att kommentera nu så att vi får ännu större medel att dela ut till välbehövda projekt som till exempel Enter Mötesplats!

Tove

förra veckan anordnade vi på Childhood ett internationellt seminarium på temat: “How can internet be used to help and assist children and youth at risk“. Det blev en väldigt lyckad dag, med både talare och deltagare från en rad länder. Syftet från vår sida var att anlägga ett positivt perspektiv och visa på hur mycket som är bra med internet (istället för att bara prata om hur farligt det är för barn). Vi ville visa att internet är ett väldigt bra verktyg för att söka upp och hjälpa utsatta barn. För barn vill väldigt gärna kunna prata med bra vuxna på internet, vittnade både ungdomar och vuxna deltagare om på seminariet. Vissa problem är så jobbiga att prata om att barn inte vill prata med en vuxen ”face to face” utan hellre mejlar eller chattar. Som 13-årige Philip sade: “Om det var ett litet problem skulle jag prata direkt med en vuxen. Men om det var allvarligt skulle jag hellre prata med någon på internet”

Jag förstår honom verkligen. Det är svårt att prata om känsliga saker, det kan vara jobbigt även om man har bra föräldrar och vänner som lyssnar. Så är det för vuxna och så är det också för barn. Att veta att det finns hjälp att få, anonymt, på internet, är viktigt. Om det sedan är ett så allvarligt problem att man behöver hjälpa barnet “in real life” så måste det finnas rutiner för det. Tjejzonen, som bland annat har en chat för flickor som har frågor om allt från relationer till ätstörningar, berättade om sitt arbete på seminariet. Om de tror att en flicka behöver mer hjälp än de kan ge hänvisar de henne vidare, och de har också stödsamtal på sitt eget kontor.
Tjejzonen berättade också att när de startade en hjälplinje på telefon för tre år sen fick de inga samtal. Då fick de idén av en volontär att starta en chatt. idag jobbar 150 volontärer på Tjejzonen så behovet är obevisligen stort. Men det är internet som gäller, inte telefon, när barn vill få stöd.

Tv4 gjorde ett inslag från semiariet där bla Anna De Geer på Childhood intervjuas. Se det här

Jag har skrivit ett referat från seminariet på vår hemsida

Igår kväll visade Svt en dokumentär om Peter Jöback och hans liv i New York. Den handlade mycket om hans nya liv där och varför han ville ta en paus från sitt liv i Sverige och prova något nytt. Men han berättade också om sitt engagemang i Childhood. Peter Jöback gjorde ju en julskiva i julas som såldes på ICA till förmån för Childhood, som såldes i över 120 000 exemplar(!). Han har varit med på Childhood-dagen på Gröna Lund, han uppträdde på Göteborgsoperans galaföreställning som arrangerades för att fira Childhoods 10-årsjubileum i våras och han ska uppträda på Childhoods 10-årsfirande i New York i oktober också. Han är genuint engagerad i Childhoods arbete och vill verkligen bidra och det är vi verkligen jätteglada för!

I dokumentären fick man bakgrunden till att Peter har ett så stort engagemang för utsatta barn. När han var i tolvårsåldern blev han sexuellt utnyttjad av en äldre man, något han inte vågade prata med någon om. Han anklagade sig själv och det dröjde ända tills Peter blev 34 år som han insåg att han själv inte var den som hade gjort fel. Han var bara ett barn.

Sådana berättelser har vi på Childhood hört alldeles för många gånger. Det är fruktansvärt att tänka på att många barn utsätts för hemska övergrepp, men inte förstår att det inte är deras fel. Att de lägger skulden på sig själva och inte söker hjälp, utan istället mår dåligt i många många år. Därför är det så viktigt att vuxna hanterar barns berättelser, när de väl berättar, på rätt sätt. På vår konferens om barn och internet förra veckan berättade tex Linda Jonsson, som är projektledare för Childhood-stödda Onlineprojektet, att barn som utsatts för sexuella övergrepp på internet väldigt ofta lägger skulden på sig själva. De har kanske lärt känna en vuxen person på nätet som de sedan träffat och haft sex med. Eller tagit nakenbilder på sig själva och skickat till sin vuxna “vän”. Efteråt mår de jättedåligt, men eftersom de själva varit aktiva i processen känner de skuld och vågar inte berätta för någon. Därför måste vuxna ställa rätt frågor och inte skuldbelägga barn när de vill prata, menar Linda Jonsson.

Dokumentären om Peter Jöback, “Happy, Handsome and Unknown”, finns att se på Svt:s hemsida

I samband med att Childhood flyttade fick vi fantastisk hjälp från inredningsdesignern Carl-Emil Erikson, som bland annat utnyttjade sina kontakter och såg till att vi fick nya kontorsstolar (från RH Stolen), gardiner (från “Astrid“) och mattor (från Ogeborg) och inredningsartiklar från Svenskt Tenn. Tack Carl-Emil för din fantastiska hjälp!

Nyligen började Carl-Emil blogga på Elle interiör och skriver numera flitigt intressanta inlägg om inredning på The Material Man.
Den här veckan har han en tävling där han lottar ut tio unika Childhood-armband, som vi tillverkat speciellt för tävlingen. Istället för pärlor i tio färger är dessa armband enfärgade, varje färg står som vanligt för en artikel i barnkonventionen som vi arbetar för. Foto kommer inom kort!
Våra vanliga armband kostar 60 kr styck och säljs från vår hemsida

Var med och tävla nu på The Material Man!

Så var det dags för mitt allra första blogginlägg. Jag började ju här på Childhood i slutet på juli och börjar så smått komma in i min nya roll. Som Maja tidigare berättat här på bloggen är jag ”utlånad” från Bain & Company, som är ett av många företag som stödjer Childhood. Jag brukar stoltsera med att jag är en donation, vilket känns mycket bra! Min första tid här har varit minst sagt händelserik och iförra veckan var det dags för mitt allra första projektbesök, då Future Teens i Handen utanför Stockholm firade fem år sedan grundandet. Jag åkte dit tillsammans med Gisela som är den projekthandläggare som har ansvar för projektet från Childhoods sida, och väl där blev vi guidade runt i lokalerna av Kia som är en av eldsjälarna som driver verksamheten. Future Teens verksamhet riktar sig till ungdomar mellan 12-24 år som av olika skäl behöver hjälp att hitta tillbaka till en fungerande vardag. Det handlar om allt från att komma ifatt i skolan och få hjälp att hitta eget boende, till att ta körkort, söka jobb och lära sig driva ett eget företag. Projektet har goda kontakter med det lokala näringslivet, vilket är en fördel när det kommer till att hitta praktikplatser. Future Teens har även en verksamhet riktad mot unga föräldrar, där man träffas en gång i veckan och diskuterar olika teman och hittar på aktiviteter. Därför var det, som ni kan se på bilderna, många bebisar på plats på kalaset.

I övrigt har mycket av min första tid här hos Childhood lagts på att sätta mig in i stiftelsens ekonomi, och skapa lämpliga rapporter som gör att vi kan följa upp och göra prognoser över vår ekonomiska situation. Jag har precis lämnat min första finansiella rapport till vår Exekutivkommitté som verkade vara nöjda med detta tillskott, så det känns skönt! Jag håller också på och jobbar med FRIIs kvalitetskod, en kod som skall syfta till att öka transparensen och professionalismen i medlemsorganisationerna. Den ger oss på Childhood tillfälle att se över vår organisation och säkerställa att vi har en organisation med klara och tydliga beslutsvägar och ansvarsområden, samt processer som säkerställer att vårat dagliga arbete sker på ett smidigt sätt och att vi minimerar risker i verksamheten. Det känns som ett väldigt roligt och spännande arbete, och i eftermiddag ska jag sätta mig ner med Maja och gå igenom hennes befattningsbeskrivning och de processer som hon är involverad i. Det var allt från mig för denna gång, fortsättning följer kring mitt arbete med ekonomistyrningen här på Childhood!

/Tove