Uppdragbarn

Känner mig ibland som en riktig byråkrat – finns väl de som skulle säga att det stämmer. Men igår hade vi ett spännande samtal med loppi.se (www.loppi.se) , en alldeles ny web-site, om att bli förmånstagare för några av deras aktiviteter. Mitt i entusiasmen halade jag fram våra standardskrivningar om ramar för den här typen av relation; ansvar, tidsperiod osv osv. Sänker stämningen en aning, det medges. Men jag får förklara att det handlar om tydlighet – alla som framöver kommer i kontakt med det här initiativet ska direkt kunna förstå vilka olika roller vi har.  Vem får pengar, vem driver aktiviteterna och svarar för marknadsföringen osv.

Annars planerar jag för fullt för resan till Kina nästa vecka. Jag och Anna De Geer, som är biträdande generalsekreterare, kommer att besöka våra projekt Half the Sky och Sun Village (det finns en massa skrivet om dem på vår hemsida www.childhood.org) , men också träffa myndighetsrepresentanter m fl i Beijing, för att få en uppfattning generellt om vad som händer,  och specifikt om hur det ser ut inom våra fokusområden: barnen. Några dagar kommer vi att vara väldigt långt borta, i områden i Kina där Internet-uppkoppling etc inte finns, så möjligheten att skriva här på bloggen blir förmodligen liten.

I eftermiddag ska jag och Mats till Vattenfall och bland annat prata om den här bloggens framtid, den har ju funnits i nästan ett år nu och det börjar bli dags för en nystart tycker både Vattenfall och vi. David Wolgers, projektledaren på Vattenfall, har arbetat med det och vi ska få se resultatet idag. I början hade vi en hel del besökare här, men allt eftersom har det dalat och nu behöver vi göra något för att väcka intresset igen. Att bloggare kan länka till Uppdrag Barn och på så sätt få Vattenfall att skänka 20 kronor till Childhood har varit ett uppskattat grepp som spridit medvetenheten om bloggen, men nu behöver vi skapa fler sätt att bidra. Håll ögonen öppna under hösten!

Och tipsa oss gärna om du har idéer för hur bloggen skulle kunna få fler besökare! Skriv i kommentarsfältet eller mejla mig på maja.svenonius@childhood.org

Ha en bra dag!

Maja 

Har just före lunch varit på ett uppföljningsmöte med Brandspot, den organisation som genomför Match Cup seglingarna i Marstrand som Maja har skrivit om här på bloggen.

Sol och bra tävlingar gjorde det hela till en framgång, med en bra bit mer än 100 000 besökare under fem dagar, och nu diskuterade vi planerna inför 2010. Childhood – som är förmånstagare till evenemanget och därigenom får en rejäl donation – har ju en ”egen” båt som deltar i tävlingarna, och där har vi möjlighet att inbjuda företag att medverka (i år vann ju vår båt celebrity race, och det gav stor uppmärksamhet). Idag pratade vi om vilka företag som skulle vara intresserade av att associera sig med Childhood och våra frågor på det här sättet. Gick från mötet full med planer och uppslag att följa upp – nu återstår det ju 11 månader till nästa tävling, men man vet hur snabbt tiden går, och det är dags att börja ringa upp potentiella företag. Då är det tur att telefonerna i vårt nya kontor äntligen börjat fungera (se vår hemsida för utförlig info om telenummer, adress osv).

Tredje dagen på kontoret efter några semesterveckor. Fortfarande lite ovant att gå till en ny adress, och det är med viss spänning man öppnar dörren; har det hänt nå´t nytt med möbler, datorer och allt annat praktiskt?

Vi har ju haft den enorma förmånen att få väldigt mycket av vårt möblemang, infrastruktur och annat som gåvor från olika företag – vi kommer naturligtvis att tacka dem separat. Det har varit en odelat positiv upplevelse. Men det är ingen självklarhet, för ibland händer det att vi som organisation får saker som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med, eller utlovas saker som sedan aldrig levereras. Då uppstår ett dilemma: ska man börja beklaga sig, ringa samtal för att påminna eller på annat sätt antyda att man är missnöjd? Risken är att man betraktas som otacksam och arrogant. Eller ska man låta det hela passera opåtalat, bara göra en mental notering av vilka man kan lita på och vilka som har svårt att hålla sina löften – och kanske undvika att aktivt rekommendera dem till andra.

I en kommersiell miljö kan man lösa det dilemma enkelt; man returnerar varorna, låter bli att betala eller byter helt enkelt leverantör. Men de åtgärderna är svårare att använda sig av när man får saker som gåvor – eller med kraftig rabatt – , även om det borde vara lika intressant för leverantören att få feedback på sån´t  … Möjligen gör det oss till mer krävande kunder när vi verkligen betalar för att få något utfört, och det tycker jag är positivt; och det borde vara bra för våra samarbetspartners också.

Åt igår lunch med en gammal kollega från näringslivet och fick än en gång möjlighet att berätta om Childhood. Det var genuint roligt, och lunchen blev lång.

Jag har märkt att det ibland möts med lite misstro när man, som jag gjort, lämnar befattningar i näringslivet och ger sig in i s.k. välgörenhetsorganisationer. Ibland finns det en underton som bottnar i det gamla uttrycket ”if you can’t stand the heat, you should get out of the kitchen.”

Låt mig då meddela att det är väl så varmt som medarbetare och ledare i den här sektorn! Här är utmaningarna t ex:

-          Hur motivera medarbetare som dagligen konfronteras med utsatta människor, misär och svårigheter?

-          Hur belöna och kompensera medarbetare när traditionella verktyg som lönepåslag, karriärsteg eller dyra utbildningar inte ryms i budgeten?

-          Hur få medarbetare att se det meningsfulla i det dagliga arbetet, när man samtidigt vet hur oändligt mycket som återstår och där resultaten av ett förebyggande arbete inte kan mätas på många år (om någonsin).

-          Hur orka tänka långsiktigt när man vet att intäkterna på kort tid kan minska dramatiskt eller upphöra helt, och att de i stor utsträckning är beroende på givarens god vilja, och bara i andra hand motiverade av andra  - ekonomiska och kommersiella  - fördelar.

Jag menar inte att allt det här ingår i jobbet som generalsekreterare på Childhood; vi är i många, många avseende gynnade. Men det är definitivt en del av vardagen för dem som leder de projekt som Childhood finansierar runt om i världen. Om du verkligen vill testa din ledarförmåga, åta dig ett ledaruppdrag i den ideella sektorn! Det var ungefär det jag försökte säga på min lunch.