Urumqi i provinsen Xian-Jiang är just nu i fokus för mångas intresse. Det gäller för oss på Childhood också, men vi har våra egna skäl. Strax utanför staden ligger nämligen en av de pilotanläggningar som ingår i den stora Blue Sky Plan att i förändra villkoren för barn på institution i Kina. Vi har skrivit och berättat mycket om den här planen (www.childhood.org) och nu är vi här tillsammans med Half the Sky, som skall implementera arbetssättet i pilotanläggningarna (och det är det som Childhood stödjer finansiellt) för att se hur det fungerar.
Det första vi möts av är en nyuppförd tre-våningsbyggnad som invigdes bara för några veckor sedan. Bygget är bekostat av Blue Sky Plan (alltså via civilministeriet i Kina) och inrymmer aktivitetsrum för barnen i de olika programmen och också lägenheter för de fosterfamiljer där några av barnen bor.
Vi hälsar på några av familjerna. De ser fortfarande lite bortkomna ut i de nya lägenheterna, som de inte hunnit göra speciellt personliga ännu (de flyttade in för en vecka sedan), men deras glädje över sina familjer går inte att ta miste på. Stolt visar de fotografier på sig själva ihop med de tre eller fyra fosterbarn som de tar hand om. Alla de här barnen har rätt allvarliga problem med olika former av handikapp eller andra störningar.
På dagarna vistas barnen i aktivitetsrummen på våningen ovanför, tillsammans med andra barn från närliggande institutioner (det är barn med mindre handikapp som bor där, i avvaktan på adoption) och där deltar de i de olika program som Half the Sky utvecklat metoder för. Framför allt är det antalet ”nannies” som är påtaglig: här har varje nanny som mest 4-5 barn som hon är med hela tiden och det har redan, trots att programmet bara funnits ett kort tag här, utvecklats mycket starka band mellan barnen och deras nanny, band som alldeles uppenbart påverkar barnens utveckling i en positiv riktning. Vi går runt i de olika rummen och träffar busiga barn, högljudda barn, orädda barn, försiktiga barn, nyfikna barn … Men framför allt träffar vi barn som inte befinner sig här för förvaring under en obestämd tid, utan barn som är här för att utvecklas, lära sig saker om sig själva och om relationer till andra; kort sagt barn som får vara barn.
Efteråt träffar vi ledningen för den här institutionen, som alltså nu jobbat ihop med Half the Sky under ett drygt halvår för att implementera pedagogiken och förhållningssättet. Vad har varit den största överraskningen för ledningen under det här samarbetet, frågar jag.
Man nämner olika saker, t ex den tonvikt som har lagts på att utbilda personalen i ett nytt tänkesätt och den täta och konstruktiva dialogen med Half the Sky, om stora och små saker. Den dialogen och kommunikationen måste fortsätta framöver, menar man. Men framför allt är det en sak som överraskat: ”most surprising is the sudden change in the children. They are so different since they joined this program, different in a positive way.”
Utanför husen hänger det klasar av fullmogna vindruvor. Bara barnen får äta av dem. Fast jag smyger till mig en rund, grön druva. Den smakar sött.
Mer pengar till Childhood?
Blogga om inlägget eller skriv kommentarer så donerar Vattenfall mer pengar till Childhood.
Läs mer


