• 31 AUGUSTI 2009 17:13

    Blogglunch med Loppi.se

    Ellika Mårtenson från Childhood och Katarina Bergegård från Loppi hade trevligt under blogglunchenIdag var jag och Ellika på secondhandbutiken Barnkammaren på Valhallavägen för att vara med på en blogglunch som arrangerades av Loppi.se, en ny köp-och-säljsajt för barnfamiljer som lanseras imorgon. Det här var alltså en träff för intresserade bloggare och media, och Childhood var med eftersom vi är förmånstagare för Loppis lanseringskampanj “Rensa för livet”. I 12 veckor kommer lika många kändisföräldrar att sälja barnprylar som de rensat ut och inte behöver längre på Loppi.se – och alla intäkterna kommer att gå till Childhood. Ett jättekul initiativ tycker vi, som ligger mycket i tiden! Först ut är Pernilla Wahlgren, som säljer en jättesöt liten barnmöbel med Nalle Puh se den här. (Pernilla har för övrigt varit med på Childhood-dagen på Gröna Lund flera gånger).

    Lotta GrayLotta Gray, som driver bloggen Vimmelmamman kommer också att vara med i kampanjen och sälja bland annat en av sonen Lennox gamla bävernylonoveraller. Lotta var med på blogglunchen och berättade om sin blogg, som tog en drastisk vändning när hon fick diagnosen tjocktarmscancer i maj 2008. Sedan dess har Lotta skrivit väldigt öppet och personligt om hur sjukdomen påverkar hennes liv, och bloggen har idag runt 11000 besökare varje dag. Den är verkligen bra, så läs den! (Hon gav lite bloggtips också, t ex att man inte ska skriva för långa inlägg och använda många bilder, något för oss på Childhood att tänka på:)

    Vi ser fram emot att Loppi startar imorgon och hoppas att de får många besökare till sin fina sajt! (Det är gratis att lägga ut annonser hela september, så passa på). Och vi hoppas såklart att det leder till att ännu fler hör talas om Childhood och vad vi gör för utsatta barn.

  • 28 AUGUSTI 2009 14:52

    … och bananer???

    Mitt i allt det allvarsamma och viktiga ett litet irriterande problem: vårt kök på jobbet har invaderats av bananflugor. Utställda fat med ättika gör dem möjligen lite på lyran, men på det hela taget verkar de inte ta våra försök att få bort dem på riktigt allvar. Vad gör man?

  • 27 AUGUSTI 2009 09:37

    Söta druvor

    Urumqi i provinsen Xian-Jiang är just nu i fokus för mångas intresse. Det gäller för oss på Childhood också, men vi har våra egna skäl. Strax utanför staden ligger nämligen en av de pilotanläggningar som ingår i den stora Blue Sky Plan att i förändra villkoren för barn på institution i Kina. Vi har skrivit och berättat mycket om den här planen (www.childhood.org) och nu är vi här tillsammans med Half the Sky, som skall implementera arbetssättet i pilotanläggningarna (och det är det som Childhood stödjer finansiellt) för att se hur det fungerar.
       Det första vi möts av är en nyuppförd tre-våningsbyggnad som invigdes bara för några veckor sedan. Bygget är bekostat av Blue Sky Plan (alltså via civilministeriet i Kina) och inrymmer aktivitetsrum för barnen i de olika programmen och också lägenheter för de fosterfamiljer där några av barnen bor.
       Vi hälsar på några av familjerna. De ser fortfarande lite bortkomna ut i de nya lägenheterna, som de inte hunnit göra speciellt personliga ännu (de flyttade in för en vecka sedan), men deras glädje över sina familjer går inte att ta miste på. Stolt visar de fotografier på sig själva ihop med de tre eller fyra fosterbarn som de tar hand om. Alla de här barnen har rätt allvarliga problem med olika former av handikapp  eller andra störningar.
       På dagarna vistas barnen i aktivitetsrummen på våningen ovanför, tillsammans med andra barn från närliggande institutioner (det är barn med mindre handikapp som bor där, i avvaktan på adoption) och där deltar de i de olika program som Half the Sky utvecklat metoder för. Framför allt är det antalet ”nannies” som är påtaglig: här har varje nanny som mest 4-5 barn som hon är med hela tiden och det har redan, trots att programmet bara funnits ett kort tag här, utvecklats mycket starka band mellan barnen och deras nanny, band som alldeles uppenbart påverkar barnens utveckling i en positiv riktning. Vi går runt i de olika rummen och träffar busiga barn, högljudda barn, orädda barn, försiktiga barn,  nyfikna barn …  Men framför allt träffar vi barn som inte befinner sig här för förvaring under en obestämd tid, utan barn som är här för att utvecklas, lära sig saker om sig själva och om relationer till andra; kort sagt barn som får vara barn.
       Efteråt träffar vi ledningen för den här institutionen, som alltså nu jobbat ihop med Half the Sky under ett drygt halvår för att implementera pedagogiken och förhållningssättet. Vad har varit den största överraskningen för ledningen under det här samarbetet, frågar jag.
       Man nämner olika saker, t ex den tonvikt som har lagts på att utbilda personalen i ett nytt tänkesätt och den täta och konstruktiva dialogen med Half the Sky, om stora och små saker. Den dialogen och kommunikationen måste fortsätta framöver, menar man. Men framför allt är det en sak som överraskat: ”most surprising is the sudden change in the children. They are so different since they joined this program, different in a positive way.”
       Utanför husen hänger det klasar av fullmogna vindruvor. Bara barnen får äta av dem. Fast jag smyger till mig en rund, grön druva. Den smakar sött.

     

  • 26 AUGUSTI 2009 11:39

    Skapa en framtid?

    Beijing är blygrått. Vi följer med våra värdar från Half the Sky till deras nya program China Care. Verksamheten är inrymd i ett f d hotell och i de forna hotellrummen bor nu 4-7 barn och deras ”nannie”, alla med tillgång till eget badrum och en balkong. Den yngsta just nu är 16 dagar, men de flesta i åldern 2-7 år. De har några saker gemensamt: de kommer alla från olika institutioner efter att ha övergivits av sina föräldrar och de bor på China Care i avvaktan på någon slags medicinsk behandling, oftast ett operativt ingrepp. Det handlar om svåra fall av harmynthet, förvridna fötter eller andra ledskador, ögonsjukdomar, stora födelsemärken; men också sån´t som inte syns – allvarliga hjärtfel som kommer att fordra ett antal stora operationer, icke fungerande eller nedsatt kapacitet i lever och njurar, cancer … Mycket av det som placerar dem vid sidan av de barn på institutionerna som hittar adoptivföräldrar, fosterfamiljer eller på annat sätt kan förvänta sig en framtid.
        För några av de här barnen finns det förmodligen ingen tydlig framtid – det är inte säkert att operationerna lyckas eller att sjukdomen kan hävas. För andra innebär framtiden ett liv på en institution. För många (hoppas vi) innebär det ändå att till slut få bli del i en ”riktig familj”. När vi hör vilka allvarliga besvär som har gått att åtgärda, kirurgiskt och med medicin (och vi ser flera exempel på detta) finns det också en hel del trovärdighet bakom den förhoppningen (men hur opererar man en 16 dagar gammal flicka med allvarligt hjärtfel?).
        Men för alla just här, just idag när vi besöker dem, finns möjligheten att för ett tag (och det kan bli till år) få vara delaktig i något som är så nära en familj som det är kanske är möjligt att komma: en egen ”mamma” som lever och bor tillsammans med dem 24 timmar om dygnet, 6 dagar i veckan, och som tröstar, uppmuntrar och älska reservationslöst, 4 -5 ”syskon” att leka med, sjukvårdspersonal som ser till att man får rätt mat och rätt medicin och som tar tempen och alla de andra proverna.
       För att göra dessa underverk i vardagen arbetar China Care nära tillsammans med sjukhus och specialistavdelningar i Beijing, där själva ingreppen görs. China Care är helt orienterat mot pre- och post-operativ verksamhet och samgåendet med Half the Sky (det projekt vi stött några år; se artiklar på vår webb) innebär att man nu skapar en ”kedja”, där barn kommer från Half the Sky till China Care’s centrum och där de sedan har möjlighet att återvända till Half the Sky. I framtiden kommer programmet att integreras ännu mer in i Half the Sky, som ett ytterligare “ben”.
        Vi kan inte skapa en framtid för de här barnen  – eller för andra barn på institutioner; vi kan skapa några av förutsättningarna för att det skall kunna  finnas en framtid. Och vi kan för just de här barnen skapa några år av något som ändå kan påminna om en riktig barndom och familjegemenskap. 
        Man borde kanske känna sig på nå´t sätt lite  ”mäktig” när man kan säga så om sina möjligheter att påverka andra människors liv – jag känner mig ändå mest maktlös inför storleken på utmaningen när vi lämnar de lekande barnen och deras fantastiska vuxna vänner och går ut i det grå igen.

  • 26 AUGUSTI 2009 10:28

    Kick off på Childhood

    I måndags var första dagen när alla här på Childhood var här samtidigt efter semestrarna. Mats och Anna var i Kina förra veckan tillsammans med Childhoods ordförande Jane OIsson, och besökte Childhoodprojekt där (det kanske Mats berättar lite mer om här i bloggen snart:). Igår hade vi en kick off för att samla ihop oss inför hösten och prata om vad som kommer att hända framöver. Närmast i tur står jubileumsseminariet vi kommer att ha den 17 september, som ska handla om barn och internet. Nej förresten, först blir det en inflyttningsfest som vi håller på att förbereda, och innan dess måste ju allt vara klart här på kontoret med gardiner, sätta upp hyllor, tavlor på väggarna, få hit ett konferensbord och framför allt lite bättre belysning – mycket att göra alltså.

    Sedan pratades det om vilka projektresor som ska göras och när. Vår nya kollega Tove som ska hjälpa Childhood med ekonomistyrning under ett år  (hon är utlånad från konsultföretaget Bain & Company som är en samarbetspartner till Childhood) höll en presentation om vår ekonomiska situation, och berättade om FRII:s nya kvalitetskod som vi ska arbeta med i höst. FRII står för Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, och är alltså vår branschorganisation. Att vara medlem i FRII innebär att man förbinder sig att verka efter de etiska normer och riktlinjer som de satt upp. Childhood är medlem i FRII och därför måste vi uppfylla den nya kvalitetskoden, som syftar till att öka transparensen och öppenheten inom frivilligorganisationerna och som ska bidra till ökad professionalitet, förbättrad styrning, ledning och kontroll. En viktig del är också att det ska finnas strukturer för utvärdering av organisationernas verksamhet. Det är ett jätteviktigt arbete, och det ska bli roligt att sätta igång! Med Tove som projektledare kan det inte gå fel, det är jag övertygad om.

    Nu ska jag fortsätta jobba lite med den nya versionen av Uppdrag Barn som snart (!) offentliggörs.

     

     

Visa fler inlägg