Arkiv för Juli, 2009

För ett litet tag sedan fick jag på mail några frågor från Louise, som försökt hitta svar på vår hemsida och i årsredovisningen, men inte riktigt hittat dem. Jag tycker att frågorna var jättebra och högsta relevanta, så här kommer de  - tillsammans med mina svar.

Först undrar hon vad det kostar att bli en privat månadsgivare till Childhood.

Mitt svar: Som du ser nedan så kommer en liten andel av våra intäkter från allmänheten. Till en del har det att göra med vår historia: när Childhood grundades för 10 år sedan var det ett tydligt ställningstagande att vi inte skulle arbeta på samma sätt som andra organisationer, som sedan länge var uppbyggda kring insamlingar från just allmänheten. Istället skulle Childhood försöka hitta ”nya” pengar och därför gick vi i första hand till företagen för att få stöd. Därför har vi fortfarande idag inga medlemmar, och heller inga medlemskategorier, ”faddrar” eller liknande. Vi är naturligtvis oerhört glada och tacksamma för allt stöd vi får, oavsett storlek, och allmänheten väljer vanligen att göra inbetalningar till vårt plus- eller bankgiro.
 
Sedan undrar hon över hur mycket pengar som kommer företag, allmänhet, donatorer, SIDA m fl och från försäljning av saker.

Mitt svar: Från företag kommer ca 78 % av intäkterna, från allmänheten ca 4%, från stora donationer kommer ca 14%  (alltså från privatpersoner och stiftelser, ibland knutna till företag), från SIDA/myndigheter får vi ingenting (se också ovan under svaret på första frågan, och tanken att hitta ”nya” pengar), och försäljning av ev. saker ger ca 1% av intäkterna; men till det kanske skall läggas intäkter från ett litet antal aktiviteter - t ex Childhood-dagen på Gröna Lund i Stockholm -  som står för ca 3 % av intäkterna. Dessutom är det inte ovanligt att företag m fl  anordnar aktiviteter till förmån för Childhood - t ex att en del av intäkterna från vissa produkter går till oss -  men då är vi inte involverade i produktion eller design av produkten, marknadsföring  etc utan står enbart som förmånstagare för aktiviteten (vi har naturligtvis alltid fått information i förväg om de här initiativen).

I anslutning till tyska Childhoods stora event i Kiel (som Maja skrev om i ett inlägg här på bloggen) håller vi styrelsemöten i Childhood i Tyskland, både i det som kallas Vorstand (och som snarast är att likna vid ett slags arbetsutskott i styrelsen, fast med mer långtgående ansvar och befogenheter) och i det s k Kuratorium. Vorstand är formellt en del av ledningen för Childhood i Tyskland, och den övervakas av ett ”Supervisory Board” som kallas Kuratorium.  Vorstand har ett rätt stort ansvar som en formell ledning och det är till Vorstand som den tyska stiftelsens chef, Maria Harder, rapporterar sin verksamhet. Låter det komplicerat? Det är det, i alla fall för nå´n som framför allt har erfarenheter från Sverige och vårt sätt att fördela ansvar.

Inga större punkter finns att diskutera på något av mötena. Årsboksluten 2008 fastställdes, några omval förrättades och aktivitetsplanerna för andra halvåret 2009 inom Childhood diskuterades. Ett preliminärt kvartalsbokslut presenteras, och ledningen säger att deras bedömning är att budgeten för året håller, både avseende kostnader och intäkter.

Som alltid kom administrationskostnaderna upp till diskussion. Det finns just nu några exempel i Tyskland där ideella stiftelser och organisationer har avslöjats med administrativa kostnader motsvarande upp mot 50-60% av insamlade medel. Till en del är detta en effekt av att det blivit svårare att få in pengar: då sjunker intäkterna och om inte kostymen kan anpassas lika snabbt, så blir procentsatsen högre. Vi diskuterar länge kring detta och vad vi i Childhood kan göra för att bibehålla vår låga andel, just nu en bra bit under 20% av det vi får in (inklusive räntor på stiftelsekapitalet; i själva verket är det så att bara de räntorna täcker upp för en stor del av administrationskostnaderna, så nyinsamlade pengar kan gå direkt till projekt).

Jag tycker det är bra att den här punkten alltid finns med i diskussionen, och att styrelserna och ledningen i våra stiftelser hela tiden försöker hitta sätta att i första hand sänka kostnaderna, men också se till att kostnaderna alltid är så flexibla som möjligt, så att vi snabbt kan anpassa kostymen.

     Flensburg. Projektkommittén i Childhood i Tyskland har möte. Precis som i de övriga stiftelserna är dess uppgift at vara en ”expertpanel”  (här 5-6 personer med olika bakgrund och erfarenhet) som granskar projektansökningar, ger rekommendationer till styrelsen och också följer projekten utifrån rapportering från Childhoods projektavdelning. En del i det arbetet är att besöka projekten och här i Flensburg har vi kombinerat arbetsmötet med ett besök på projektet ”Schutzengel” som vi stödjer.

Vi gör en rundvandring och får veta att man arbetar lokalt i den här stadsdelen med det ”armod som inte syns”, som en av grundarna av organisationen(Volker) beskriver det. Det finns flera skäl till att de här familjernas besvärliga situation inte syns. Det är inte bara den svåra situationen i sig, som är svår att berätta om, det handlar också om att det är inte så enkelt att visa upp att man inte riktigt kan, inte riktigt vet hur man gör i en miljö där läskunnnande, förmåga att uttrycka det man önskar och berätta hur man har det tas för självklar. Det är där Schutzengel kommer in; man hjälper familjen med de vardagliga sysslorna, med myndighetskontakter och att fylla i blankett, ringa samtal, ta kontakt också med andra familjer i samma situation. Familjerna som Schutzengel kommer i kontakt med är alla barnfamiljer, typiskt sett med barn i åldern 0-3 år. Mercedes, som jobbar som psykolog på Schutzengel berättar att man nu också har knutit en sjuksköterska till verksamheten, som kan göra saker som att t ex väga barnen och ge enkla kostråd – men också förklara ”varför bör man väga sitt barn och vad bör ett barn väga”.  Schutzengel har några nyckelord i sin verksamhet: tröskeln att komma till dem skall vara låg och det skall vara lätt att få kontakt.  ”Men framför allt”, säger Mercedes” handlar det om att visa respekt och bygga förtroende”.

Inte sällan uppdagas det att det finns inslag av våld och övergrepp i familjerna och här samarbetar Schutzengel inom ramen för ett nätverk med andra organisationer och kunskapscentra i området. Idag hjälper Schutzengel regelbundet ca 65 familjer i Flensburgs-området.

Efter rundvandringen har projektkommitten sitt möte. Vi pratar lite om framtiden för några av våra projekt, där vi gett stöd under flera år och där det nu är viktigt (enligt vår ”modell”att de nu ska börja finna en ny finansiering och stå på egna ben. Vad kan vi göra för att hjälpa till? Vilka kontakter kan vi förmedla? Hur ser en ”nedtrappningsplan” ut?)

Ett femtontal nya ansökningar från Tyskland har kommit in och dem kommer vi att behandla på nästa möte i oktober, men Ylva (som är projekthandläggare i Berlin) vill redan nu ge en kortfattad information om dem så att projektkommitten kan börja fundera kring prioriteringar och beslut. Så blandas på samma eftermiddag både syftet med vår verksamhet och de administrativa procedurer och rutiner vi måste ha på plats för att be våra donatorer om förtroendet att ta hand om deras pengar.

Precis innan Maja gick på semester och mitt i flytten kom de första exemplaren av skriften med texter från vår hemsida www.childhood.se. Den dyker upp på mitt skrivbord nu. Det är texter om våra projekt, publicerade under 2008/2009. Skriften skall gå att beställa efter sommaren.

I förordet skriver vi: ”Vi är övertygade om att förebyggande hjälp ger bäst resultat på sikt  - - -  Men förebyggande insatser kan vara svåra att berätta om. Vi kan aldrig bevisa hur många flickor som aldrig hamnade i trafficking, hur många barn som slapp misshandlas eller hur många bebisar som fått stanna hos sina föräldrar tack vare våra insatser. Men vi vet att det är många.”

Vi kan m a o inte exakt berätta hur många vi hjälpt eller med nyckeltal enkelt beskriva hur effektiva vi är. Men vi kan berätta om att mer än hälften av våra totala administrativa resurser används för att följa upp, att utvärdera och hjälpa de projekt vi stödjer, i förhållande till mål, planer osv. Det sker ofta, ofta ute på fältet, i direkt kontakt med personal och barn. Bra eller dåligt? Ibland jämför jag Childhoods projektportfölj med en portfölj av viktiga investeringar (i aktier eller så), en så´n som ens bank försöker få en att sätta pengar i. Om jag visste att mer än halva banken på ett professionellt sätt enbart arbetade med att säkerställa att jag investerat rätt, skulle jag vara rätt nöjd.

(Och om nå´n undrar - resterande del av våra resurser används framför allt till att hitta och utvärdera nya projekt, utveckla projektportföljen och att hitta finansiering).

En av de största organisationerna i vår ”bransch” har enligt rapportering i media drabbats av det allra värsta: pengar som skänkts har tagits ur verksamheten och berikat enskilda personer. Det är oerhört tragiskt: för alla involverade, för organisationen och dess medarbetare, för dem som gett pengar och för hela sektorn, som naturligtvis får frågor om man kan lita på oss.

Den sortens arbete vi gör bygger på ett stort engagemang – man börjar inte i den här typen av organisationer för att bli förmögen eller för att få höga löneförmåner. Att man väljer att arbeta här  bottnar ofta  i en personlig övertygelse och livshållning, där ord som ansvar, solidaritet och lojalitet är nyckelord. När lojaliteten ifrågasätts eller t o m övervakas kan det därför lätt bli personligt. Att införa kontrollsystem blir att ifrågasätta det personliga engagemang för de utsatta.

Nu måste det ändå göras – därför att utöver det personliga ansvaret och lojaliteten finns också ett ansvar gentemot dem som donerat medlen och mot dem som skall få ta del av dem. Jag tror att idag de allra flesta organisationer har insett detta och utvecklat bra system för uppföljning och kontroll, väl i nivå med offentlig verksamhet eller privata företag.  Denna professionalisering har fått stöd av en revisorskår som också alltmer specialiserat sig på granskning av den här typen av verksamhet och av initiativ kring olika koder som tagits av branschorganisationerna. Men ändå kan det tydligen gå fel.

Inom Childhood har vi både aktiva revisorer och en aktiv och mycket erfaren styrelse som säkerställt att rutiner etc. finns på plats. Det faktum att flera personer också har rekryterats från andra organisationer – också från näringslivet -  innebär att vi kunnat tillgodogöra oss ”best practice” från många håll. Vi är vidare en liten organisation, vilket både underlättar kontroll men framför allt gör det absolut nödvändigt för oss att vara utomordentligt noggranna vid rekrytering av nya medarbetare. Det handlar om gemensam syn på ansvar, integritet, öppenhet, medverkan  osv.  Vi har inte ”råd” med en felrekrytering och den energiförlust en sådan kan medföra i den lilla organisationens dagliga arbete. Men noggrannhet i rekrytering är också, i mina ögon, en av de avgörande faktorerna för att få interna kontroll- och uppföljningsystem att fungera.

Händelserna den senaste tiden sätter naturligtvis igång en massa tankar, och visst finns det saker vi skall förbättra. Men det handlar också om transparens – att berätta vad vi gör - och där behöver vi alla fundera vidare på hur det skall ske på bästa sätt och med rätt syften.