Arkiv för Juni, 2009

Ett av uppdragen som generalsekreterare är att ibland ta emot donationer och gåvor till Childhood. Jag har just klivit av 18:e greenen på Båstads Golfklubb, där den svenske golfstjärnan Henrik Stensson spelat en uppvisningsmatch mot australiensaren Adam Scott, som avslutning på Henriks egen turnering The Princess, döpt efter hans dotter Lisa (de syns båda på tävlingens affischer).

Tidigare i år vann Henrik en välgörenhetsturnering i USA och han har nu beslutat att ge prischecken på 100 000 USD till Childhood. Det är därför jag står där i solskenet och tittar på en hord av TV-kameror och andra fotografer.  Jag förväntas säga något och inleder med att barn ska få vara barn men att det finns mycket som måste finnas för att man skall få en barndom. En sådan sak är positiva förebilder. Och därför är det en ära att stå här på greenen tillsammans med sådana förebilder för unga killar och tjejer. Påskrift, applåder och framför allt ett generöst  bidrag till utsatta barn. Ibland har jag världens bästa jobb.

Nu när semestrarna sätter in svarar vi på varandras telefoner här på kontoret. Jag får en person i luren som vill skänka pengar på vårt plusgiro med anledning av en jordfästning. Problemet är bara det att de 50 tecken som e-banken tillåter att man skriver in på meddelanderade, inte på lång väg räcker för att uttrycka allt den här personen vill skriva: “Å pengarna ska ju gå till ett gott syfte!”. Det känns lite som om det är vårt fel. Tror inte att det är nå´t vi kan göra - mer än att skriva om det så här. Bankerna har väl sina regler och format. Men jag hoppas att den jag talade med ändå fullföljer sin tanke; det är i de små gliporna i systemen som goda intentioner kan ramla ned och förbli oförverkligade! Och för mig, som tillträdande generalsekreterare, är de här samtalen viktiga. Det handlar om respekt för engagemanget: hos dem som vill stödja oss, för dem som vi stödjer.

För att fira vårt 10-års jubileum har vi på Childhood, tillsammans med Storåkers McCann och eldsjälarna som arbetar ute i projekten, gjort en jubileumsbok - Childhood 10 years. Den innehåller mycket bilder från några av alla de projekt som vi stöttat sedan starten, och bygger på historier om barn som fått hjälp. Vi hoppas att boken kan bli ett sätt att sprida kunskap om Childhood och vad vi gör, så sprid gärna budskapet! Varför inte ge bort boken som en fin sommarpresent? Den kostar runt 200 kr (ett rent självkostnadspris, vi vill inte tjäna pengar på den) och går att beställa från samtliga bokhandlar och nätbokhandlar i landet.

Vill ni läsa ett litet utdrag ur boken? Så här berättar 15-åriga Lena, som bor i Ukraina och kom i kontakt med The Way Home som Childhood stödjer. I ukrainska Odessa lever tusentals barn på gatan. Drogmissbrukande föräldrar och våld inom familjen är ofta orsaken till att barnen rymmer hemifrån. Flickorna har i många fall utsatts för sexuella övergrepp. Hos The Way Home får många gatubarn hjälp att skapa sig ett nytt liv. Under lång tid utsattes Lena för sexuella övergrepp när hennes styrpappa sålde henne till sina vänner:

”Innan jag kom till The Way Home bodde jag med min mamma och min styvpappa i en tvårumslägenhet i Odessa. När jag var 13 år dog min mamma i en bilolycka och min styvpappa fick vårdnaden för mig. Vi fick snart ont om pengar eftersom det var min mamma som försörjde familjen. Min styvpappa hittade inget jobb och började dricka. Efter en tid började kriminella och prostituerade komma till lägenheten. De föreslog att min styvpappa skulle sälja mig som prostituerad och till slut gjorde han det. Jag blev våldtagen. Det hände flera gånger och jag blev min styvpappas största inkomstkälla. Jag mådde väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt och till slut var jag tvungen att åka till sjukhuset. Där fick jag besök av lärare från The Way Home. Vi bestämde att jag skulle följa med till deras stödcenter när min behandling var avslutad. Jag tycker väldigt mycket om att vara här, jag känner mig trygg och ingen gör mig illa. Jag går i skolan. När jag blir stor vill jag bli barnläkare.”

 ps. Boken är på engelska

Det är inte klokt så mycket material man samlar på sig! Nu har det gått tio år sedan Childhood startade och det är dags för en flytt av kontoret - och då hittar man allt som nästan fallit i glömska. Men antalet flyttlådor är begränsat, och det mesta finns ju ändå digitalt på andra ställen. Mer angeläget är att titta framåt och fundera på allt från telefonlösningar till kopieringsmaskiner på det nya stället. Vi får en massa god hjälp och på olika sätt stöd för att hitta de bästa - och billigaste - lösningarna för oss och det känns jättebra. I en så liten organisation som Childhood måste vi koncentrera oss på det vi ska vara bäst på. Just nu är det största bekymret att vi kommer att vara utan Internet nästan två veckor. I och för sig inte så många som jobbar, men de som är på plats måste ju kunna maila och uppdatera webben — vi pratar om att hitta en mobil lösning till någon av datorerna: det finns tydligen bredbandslösningar som fungerar som kontantkort och där man bara köper den tid man behöver. Skall undersökas.

Förra veckan var Mats Agurén och jag och besökte Childhoods projekt i Thailand där vi bland annat stödjer organisationen APSWs arbete med att ge stöd till unga föräldrar. Under besöket träffade vi Supawadee, hennes dotter Paweena och dotterdotter Natenapa som ni ser här på bilden intill.

Familjen kom i kontakt med APSW efter att Paweena blivit gravid vid 14 års ålder till följd av en våldtäkt. Paweena fick bo på APSW under de sista månaderna av graviditeten, där hon fick hjälpa att förbereda sig för att bli förälder samt att fortsätta sin skolgång. I Thailand får flickor inte fortsätta i skolan om de är gravida, och Paweena hade valt att sluta skolan innan det upptäcktes för att undvika att bli utkastad.

Hennes mamma, Supawadee, tyckte att det var mycket svårt att hennes unga dotter skulle bli mamma och fick också stöd, men hon framhöll att de inte skulle behålla barnet. Barnet blev en flicka och lämnades först bort. Tillsammans med sina systrar lyckades Paweena övertala sin mamma om att de skulle ta tillbaka babyn. Supawadee tyckte att omgivningens reaktioner var så svåra att hantera att familjen valde att flytta till en annan ort. Med APSWs stöd kunde  familjen ta hand om babyn och Paweena fortsätta sina studier.

Idag är Natenapa 3 år, hennes mamma går fortfarande i skolan och vill söka in vid universitet för att utbilda sig inom administration. Natenapa tycker också att det är roligt att titta i böcker, och Supawadee är en stolt mormor.