Uppdragbarn

ISPCAN är en global organisation som arbetar mot misshandel och vanvård av barn. Organisationen arrangerar bla konferenser för kunskapsutbyte mellan organisationer både på regional och global  nivå. Childhood har deltagit i flera konferenser och flera av våra projekt har presenterats vid olika tillfällen.

Det är jätteroligt att två av Childhoods sydafrikanska projekt, The Parent Centres ”The Parent-Infant Intervention Project” och RAPCANs ”The New Model”, kommer att presenteras vid ISPCAN Afrikas regionala konferens i Etiopien i maj i år. 

Childhood bidrar med att sprida The Parent Centres arbetsmodell till fler kåkstäder runt Kapstaden. I projektet identifieras utsatta mammor som behöver stöd och hjälp genom förlossningen och med sin nyfödda baby. Ofta är mammorna mycket fattiga och graviditeten kan bla vara ett resultat av en våldtäkt. Målet är att hjälpa mamman på olika sätt och förhindra att bebisen lämnas bort eller utsätts för vanvård eller till och med misshandel. Varje år bistår projektet mer än 1000 mammor, och genom den spridning som Childhood hjälper till med kommer ännu fler att nås.

RAPCAN arbetar med att utveckla en ny modell som har ett helhetsgrepp för att förhindra vanvård och misshandel av barn, genom att utbilda och koppla samman alla som arbetar med och kommer i kontakt med barn och deras föräldrar, för att kunna sätta in tidiga insatser. Tanken är att modellen ska vara anpassad för att fungera i ett utvecklingsland och att man sedan ska kunna sprida den till olika samhällen i Sydafrika.

Jag fick just mejl från Ylva på Childhoods berlinkontor som berättade de senaste nyheterna från projektet “Heroes” som Childhood stödjer i Berlin. Projektet går ut på att få fler unga att ta avstånd från hedersförtryck genom att utbilda unga killar som blir positiva förebilder i Berlins skolor. I ett år har ett gäng killar gått igenom en utbildning på fritiden för att bli “hjältar”, eller Helden som det heter på tyska. De har arbetat tillsammans med socialarbetare från Heroes varje vecka för att diskutera teman som hedersförtryck och patriarkat, mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet, religion, kultur och rasism. Nu ska killarna börja åka ut till skolor i Berlin och hålla workshops om heder och hederskultur. Ingen lätt uppgift!

Jag träffade killarna i Heroes när de var i Stockholm i somras för att träffa sina svenska föregångare på Fryshuset och Alma Europa. Det är sjukt fina killar som jag tror kommer lyckas med att väcka många tankar och diskussioner bland ungdomar.

“Jag vill inspirera och visa att man kan göra annat med sitt liv än att driva runt på stan och bete sig illa, som många i vår stadsdel gör” sade Gökay Abac, en av hjältarna, när jag träffade honom i Stockholm.

Nu har han och hans kompisar fått diplom på svenska ambassaden i Berlin, de är färdiga hjältar och nu startar det riktiga arbetet. Ceremonin på ambassaden i måndags väckte en hel del intresse i media, jättekul för projektet! Ni som kan tyska kan läsa mer här:

Der Tagesspiegel: Helden im Kampf gegen die falsche Ehre

Deutschlandradio Kultur: Mit Helden gegen den “Ehrenmord”

Eller läs mer om projektet i min artikel från i somras: Tyska hjältar vill jobba mot hedersförtryck

Projektets hemsida hittar du här http://www.heroes-net.de/

 LYCKA TILL HEROES!

Åh vad irriterande, det verkar vara en bugg som gör att jag inte kan lägga upp bilder här på bloggen! Jag hade tänkt visa bilder från mitt besök hos Nobody´s Children i Warszawa igår.  Vi har skrivit om deras projekt Good Parent – Good Start här på bloggen tidigare. – det startade som pilotprojekt med stöd av Childhood förra året för att förhindra att små barn blir misshandlade eller vanvårdade.
 
Tanken är att vårdcentraler, socialtjänstkontor, sjukhus och myndigheter ska samarbeta för att tidigt identifiera familjer där små barn riskerar att fara illa – helst redan innan något hänt. Sedan erbjuder Nobody´s Children familjerna gratis utbildning i föräldraskap och samtalsstöd. Läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och socialarbetare får också utbildning för att tidigt kunna upptäcka risksignaler och stödja familjer som har det svårt.

Nu har det gått mer än ett år sedan projektet satte igång, och de har redan kommit väldigt långt. Projektet startade i en av stadsdelarna i Warszawa och i år sprider man systemet i en rad distrikt till. Myndigheterna har lovat att de ska hjälpa till att sprida projektet över hela staden, vilket är fantastiskt bra.

Igår var jag med på ett möte de har en gång i månaden där representanter från alla socialtjänstkontor och vårdcentraler som är med i projektet träffas hos Nobody´s Children för att diskutera olika fall. Många gånger är det svårt att hjälpa utsatta familjer, de vill inte alltid ta emot hjälp trots att det verkligen behövs t ex. Då kan det vara en stor fördel att få utbyta idéer med kolleger och få råd av personalen på Nobody´s Children. 

Jag träffade också en grupp föräldrar som går en föräldrautbildning hos Nobody´s Children. De kommer till deras center en gång i veckan i tio veckor tillsammans med sina barn. Medan barnen leker diskuterar deras föräldrar och kursledaren (som är psykolog) olika aspekter av föräldraskapet. Alla de sex mammor jag pratade med var väldigt positiva till kursen och kände verkligen att de hade möjlighet att diskutera alla slags problem och tankar. 

Jag ska försöka lägga upp bilder och berätta mer så snart jag kan!

Den här fredagen har det verkligen varit tyst här på kontoret! Mats och Susanne är och besöker projekt i Ukraina, Gunilla och Anna har rest till New York för att vara med på den amerikanska stiftelsens styrelsemöte, Åsa har sportlov och Gisela har jobbat hemma på eftermiddagen. Så jag och Ellika har hållit ställningarna på egen hand. Jag har suttit och jobbat med att redigera texten i Childhoods årsredovisning och nu läser jag rapporter från projektet vi stödjer i Polen – Good Parent – Good Start. Jag åker till Warszawa nästa vecka för att hälsa på dem och undersöka vad som har hänt sedan projektet startade för lite mer än ett år sedan. Gisela, som är projekthandläggare för Polen, har ju varit där flera gånger förra året men jag ska skriva reportage och det kommer ni kunna läsa på vår hemsida inom kort!

Så länge kan den som vill läsa vad jag skrev i april förra året: http://childhood.se/news.asp?r_id=3529

Ha en bra helg!

Nu är jag tillbaks i Stockholm efter några dagar i fjällen, det var riktigt härligt att åka skidor, och föredraget hos Volvo gick superbra. Jag hade med mig hela familjen också, en riktig fanclub:)

Vi på Childhood får ofta mejl från gymnasieelever som håller på med projektarbeten om barnhem eller om biståndsorganisationer. Idag svarade Gisela, som är projekthandläggare för Litauen, på några frågor om barnhem i Litauen och jag tycker att det är ganska intressant läsning. Hennes svar visar på att det händer en hel del i Litauen (och även andra länder i Östeuropa) när det gäller synen på hur man ska ta hand om barn vars föräldrar inte klarar att ta hand om dem. I Sverige har det ju funnits fosterfamiljer länge, men i Litauen är det en rätt så ny företeelse och det finns än så länge bara 35 fosterfamiljer i hela landet.

Läs alla svaren och frågorna här:

Hur många barnhem finns det i Litauen? Och hur ser situationen ut där?
Det finns 113 barnhem och 35 fosterfamiljer i Litauen. Det finns ca 3000 barn som bor barnhem i Litauen. Det har ofta varit ganska stora insitutioner med omkring 100 barn. Situationen för barn i Litauen har förbättrats oerhört mycket sedan landets självständighet. Det finns i princip inte längre några gatubarn , vilket var vanligt tidigare. I Litauen håller man även på att försöka stänga barnhemmen och istället övergå till fosterfamiljer som vi har i Sverige. De barnhem som trotsallt kommer att finnas kvar ska göras om till mindre enheter med max 12 barn i varje till år 2012. Målet är att syskon ska få bo tillsammans och att det ska vara under så familjelika omständigheter som möjligt. Förändringsprocessen pågår, vissa barnhem har kommit längre än andra. I Litauen arbetar men även med att föräldrar ska få ökat stöd så att barnen ska kunna bo kvar hos sin mamma och pappa.

Behöver barnhemmen hjälp från yttre organisationer?
I Litauen finns både statliga barhem och barnhem som drivs av organisationer, men alla barnhem finansieras av staten. Ofta ansöker man om extra medel för att kunna erbjuda barnen där en bättre tillvaro och aktiviteter. De flesta barnhem drivs därför både med statliga medel och med medel som de samlar in själva.

Vad har ni för kontakt med med Litauen och vad gör ni för arbete där?
Ni kan läsa mer om vad vi gör i Litauen på vår hemsida www.childhood.org

Vad är det för barn som bor på barnhemmen? Vid vilken ålder lämnar man barnhemmet?
Barnen som bor på barnhemmen är de barn som i Sverige oftast bor i fosterfamiljer, dvs barn med föräldrar som av olika anledningar inte kan ta hand om dem. I många fall beror detta på missbruk av droger eller alkohol. Barnen placeras på barnhem av socialtjänsten i Litauen. Det finns barn i alla åldrar på barnhemmen, från små barn till och med 18 år. I vissa fall kan man bo kvar på barnhemmet även efter 18 års ålder om man studerar, men ofta måste man flytta och börja försörja sig själv när man fyllt 18.

Erbjuds det skolundervisning för barnen på barnhemmen som kan jämställas med deras vanliga skolgång?
Barnen går i vanliga skolor om de klara av detta. Ofta kan man ha halkat efter eller så behöver man kanske extra stöd och hjälp om så är fallet kan dessa barn få gå i specialskolor.

Nej, nu måste jag ta och svara på ett annat mejl från gymnasieelever!

On du vill veta mer om hur Childhood hjälper barn på institution så gjorde jag en intervju med vår generalsekreterare Gunilla von Arbin och projektchef Anna De Geer i höstas. Läs den här